Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Axel Lagerwall
Denna frihetskamp äger rum på många linjer och tar många
former. All sådan kamp är icke äkta och hvad som framgår
ur den såsom seger är ingalunda alltid en vinst för kulturen,
må äfven den nyförvärfvade friheten firas aldrig så mycket.
Allt beror ytterst på i hvad man sätter sitt jag, sin personlighet.
»Das Ich ist allés», mena Kant och Fichte. »Das lch ist
allés», heter det äfven hos Stirner. Men hvilken oerhörd
skilnad i betydelsen mellan de skenbart samma orden! Kant och
Fichte mena det öfverempiriska jaget, förnuftet, den rena
vilja, som sammanhåller alla ändliga förnuftsväsen till ett
personligheternas rike. Endast i det riket är en individ en
personlighet. Stirner ser i jaget det isolerade empiriska subjektet.
Man kan följa jagets, personlighetens emancipationskamp
inom alla hufvudområden af modernt kulturlif. Man ser den
i reformationens väldiga och ännu på långt när ej afslutade
strider, i de politiska partiernas likaväl som i de sociala
klassernas kraftmätningar, i de intellektuella och estetiska
strömningarna. I alla dessa processer och strider gäller det att skilja
det äkta från det oäkta, att pröfva, huruvida verkligen i det
ena eller det andra fallet en fri och sann personlighet står att
vinna. Kulturens art och värde hvilar på personlighetens och
det icke blott i den meningen, att det, som i hvarje tid och
hos hvarje folk fattas såsom kultur, hur mycket det än lösgör
sig från de enskilda människorna och gestaltar sig till en
objektiv makt, dock får sin egentliga mening och sitt egentliga värde
genom de personliga viljor, som på samma gång de gripas af
denna makt äfven tillägna sig densamma d. v. s. göra den
nedärfda kulturen till sin kultur; utan hvad som här särskildt
är att beakta, det är, att personlighet i själfva verket aldrig är
en skänkt eller ens en förvärfvad besittning, öfverhufvud ingen
verklighet, utan att den är en idé och ett ideal. Filosofien
såsom kulturlifvets själfbesinning har att befria
personlighetsbegreppet, personlighetsmedvetandet — och därmed äfven
frihetsmedvetandet — från empiriskt subjektiva föroreningar, höja
det öfver det blott mänskliga.
Vårt kultursamhälle är det liberala borgardömet, som så
småningom vuxit sig starkt, sedan det i renässansen brutit fram
ur det hierarkiskt-kyrkliga och feodala samhället.
Personligheten betraktas inom den liberala borgarkulturen atomistiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
