Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen
379
också finnas en annan Heidenstam. Som sitter i lugn och ro nere vid Vättern.
— Man upphör inte att älska en diktare därför att han byter om
världsåskådning, Inte heller att älska en människa därför att hon har orätt!»
Och emot Bööks utgjutelser häfdas i en annan artikel:
»Det är mot det ohöljda försöket att för oss förgifta hela
Strindbergslitteraturen, att vid ett godt tillfälle utstryka hans stora obekväma namn ur
vår historia, att hacka sönder hans bild, som är själfva portalfiguren till den
nya tiden, det är mot sådana älskvärda afsikter man med det första och med
all kraft har att ropa ett: se upp!»
Striden var nu i full gång. Strindberg hyllades från
ultra-radikalt och ultrakonservativt håll, men det kunde också hända
att de politiska linjerna kastades om. Tanken att hopsamla en
penningefond åt den grånade diktaren uppkallade Per Hallström
i Svenska Dagbladet, där han opponerade sig mot ett dylikt tilltag.
Häremot vände sig åter Landqvist ocli Henning von Melsted,
hvilka i sin tur bekrigades af andra. Äfven personer af illiterata
skrån deltogo, landet syntes inhöljdt i rök och stridens brak
hördes långväga. I tidningen »Arbetet» uppträdde
skriftställaren professor Bengt Lidforss med en följd artiklar, sedan
samlade och utvidgade till en broschyr, »August Strindberg
och den litterära Nittiotalsreklamen». Han söker förklara
Strindbergs angrepp med hjälp af Levertins oförstående kritiker,
fortsatta af Böök »med samma energi, men med mindre talang».
Lidforss finner att Levertin missförstått ej blott Strindberg utan
ock Ola Hansson och skrifver bland annat härom (s. 37):
»Det synes mig, som stode dessa Levertins yttranden på höjden med hvad
svensk kritik öfverhufvudtaget frambragt af personlig hätskhet och personlig
närgångenhet.»
Gent emot Levertins världsåskådning säges (s. 63):
»Hos Levertin har denna från lifvets djupare flöden bortvända världslighet
tagit formen af estetisk mammonism, som i grund och botten är lika
kulturfientlig, lika ödesdiger som all annan mammonsdyrkan.»
Äfven ur de yngre författarnes led höjdes en stämma. Den
ropande rösten var Ludvig Nordström, som i Aftontidningen
obetingadt anslöt sig till Strindberg under rubriken »Bokslutet»:
»Det är nämligen icke så tillfälligt, att Strindbergs anfall riktats mot
Verner von Heidenstam och Sven Hedin, ty det är just under dessa båda
namn, som den farliga posten återfinnes i böckerna. — Egentligen har kanske
detta bokslut icke så stort intresse för den breda allmänheten, ty dess inre
mening kommer denna allmänhet i själfva verket föga vid; de enda, som
kunna ha ett verkligt intresse, äro de, som nu bilda den yngsta
författargenerationen, de s. k. 10-talisterna. – Detta bokslut, alltså, innebär i all
en-Det nya Sverige IV 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
