Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Gari David Marcus
kelhet uttryckt, att efter tjugu års isolering Den Svenska Anden åter sättes i
kontakt med de europeiska och utomsvenska idéströmningarna. — Och nu
ställer sig frågan sålunda: vad skola vi göra för att försvara vår plats i den
europeiska’kulturen, för att kunna lämna vår part till mänsklighetens sträfvan?
Det blir europeiskt kulturella synpunkter, som 10-talisterna tack vare
Strindbergs bokslut nu kunna obehindradt anlägga.» —
Det må sägas att själfva stridsorsaken är af en ganska
sällsam art. De Strindbergska dokumenten höra till det mest
oresonliga som denna aldrig hvilande oppositionsande
åstadkommit. Det som händt för tjugu år tillbaka står med ens lika
lefvande för honom, som om det timat i dag, och han
betraktar sig själf som en historisk personlighet. Men denne
utomordentlige iakttagare af verkligheten saknar i hög grad sinne för
de rätta proportionerna mellan sin person, sitt verk och sin
omgifning. Strindberg handskas på det vårdslösaste med fakta,
t. ex. i uppgifterna om Atterboms Siare och Skalder. Tegnér
beundrar han alltjämt, men hur går det samman med dennes
beundran för Karl XII, »den störste bland Sveas söner»? Den
stegrade intensiteten i känslolifvet, som utmärker den moderna
tiden, har kanske i Strindberg fått sin mest typiske målsman.
Titanen Strindberg är också ett knippe skälfvande nerver, och
på dem spelade från begynnelsen föräldrahemmets omilda
händer. Och när ynglingen började känna sig som man, då kom
revolten mot samhället, som i Mäster Olof fick sin oförgätliga
gestalt med sin bittra lära om den enskilda viljans — fast den
är »der gute Wille» — tvång att böja sig för den högre
enhetens kraf. Men just det har Mäster Olofs skald i grunden
aldrig förmått, han är en ny Ahasverus, som förbannat
samhället och därför förbannas tillbaka. Samhället träder emot
individen som en osynlig makt på tusen vägar, men också alla
människor äro delar af det osynliga och därför hinder för
personlighetens utveckling till absolut frihet. En Strindberg kan
icke ha hem, hustru, barn, vänner, han är ett samhälle inom
samhället, men också en isolerad människa, som ensam lider
af alla de konflikter med omgifningen, hvilka icke heller han
kan undandraga sig. Hans lif är ett drama, som mynnar ut i en
fruktansvärd tragik. En af dessa dramatiska konflikter är
mästarens uppgörelse med 80- och 90-tal.
Men äfven om man alltid bör erinra sig den psykologiska
orsaken till alla Strindbergs eruptioner behöfver man därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
