Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen
385
i detta delikata spörsmål intogs af Henning von Melsted, som
konstaterade att ögonblicket visserligen var synnerligen
ogynnsamt, men det var i alla fall ett ögonblick och tid nog hade
försuttits. Och är det en heder för oss att den åldrige
mästaren aldrig erhållit ett enda publikt understöd? Är det icke i
sin mån ett talande bevis att det är något på tok i landet och
att vi sakna fördomsfriheten att stödja den man, som smädar
oss, men också representerar det väldigaste flöde af skaldisk
fantasi i svensk dikt?
De Lidforsska artiklarna riktade sig hufvudsakligen och icke
för första gången mot Levertin som kritiker och
kulturhistoriker. Men om någon är föga skickad trots riktiga synpunkter
att vara domare öfver andra domare, så är det just professorn och
skriftställaren Bengt Lidforss. Sammanknutna vid hans namn äro
en oöfverskådlig rad artiklar i socialistpressen, där
artikelförfattaren med infernalisk fröjd roat sig att nedgöra den ene efter den
andre af för honom misshagliga personer. Bengt Lidforss lider i
öfrigt af den mest föraktliga af alla andliga farsoter, rashatet, och
därmed torde stafven vara bruten öfver hans kampanj mot Oscar
Levertin
Både Lidforss och Böök ha funnit sig föranlåtna att
uppträda äfven i broschyrform. En tvingande nödvändighet
förelåg väl inte, då det finnes icke så litet i deras artiklar, som är
käringskvaller om bref hit och dit och prat med den eller den.
Men det är dock att komma väl långt bort från Strindberg, och
man beklagar stundom, att man lefver i en tid, som icke
tilllåter andra kampmedel ån det tryckta ordet.
Den stora ljuspunkten i denna förbittrade strid är Ludvig
Nordströms inlägg. Jag hänvisar till dokumentet, som betecknar
det naivaste som på mången god dag lämnat en svensk
tidningspress. Nordström och vänner skola nu börja den nya
tiden, inledd af Strindberg som ånyo öppnat portarna till
utlandet. Att Strindberg angripit 90-talet just för dess
kosmo-politism är blott ett af de ting, som för Nordström är en
ogenomtränglig hemlighet. Den svenska litteraturen är tacksam
för nya bidrag af den originelle Öbackaskalden, men hans goda
*) Den sista broschyren af Lidforss, »Levertinkulturens apologet», synes
dock knappast vittna för Böök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
