Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen
391
återger dem på ett gripande sätt i ord och bild som Zola och
Meunier, så är detta godt och väl och deras verk blir ett
utomordentligt uttryck för en af tidens djupaste strömningar. Men
det är intet oafvisligt kraf att konstnären måste reproducera den
sociala krisen i sin kammare och ateljé! Tvärtom torde hos
honom röra sig ett mycket starkt behof att åstadkomma ting
och verk af en mera luftig art, i stånd att flyga bort med oss
från all den sorg och smuts vi se utanför vår dörr. Med all
makt stänger han fönstret för den svarta rök, som väller fram
ur industrialismens jätteskorsten, han ser gestalter från fjärran
skönhetsvärldar träda öfver sin tröskel, han hör stämmor ur
gångna kulturer, och han diktar poem, som fröjda oss genom
sin rena skönhet och idealitet. Eller flyr hans fantasi från
storstaden ut till landet, och naturens tusen färger och former
bilda omgifningen kring hans människa, som här ännu lefver
ett lif, fullt af mödor, men också af hvila och kärlek. Tv
diktaren lyder först ocli sist en enda lag, som är hans väsens slaf
och herre, den enda han följer och bekämpar, driften att
utveckla sin personlighels hela rikedom ocli lyfta i dagen allt
som gråter och jublar på botten af hans själ, en källa soln vill
sjunga och spela om lifvets hela ve och salighet.
Glömmer man geniets hemlighet att bilda sig efter sin egen
lag, som för öfrigt är hvarje personlighets, blott att geniets kamp
är mera het och flammande, då kan man vara en förträfflig
människa, men man förstår inte konst. I grund och botten är
hela 90-talets reaktion en enda personlighetens protest mot alla
stängsel, som rest sig kring den fria konsten, mot det allmänna
tryck , på själarna, som tidens grubbel öfver det sociala
eländet alstrade. Det sociala eländet var förskräckligt, men blef
det bättre, om hela mänskligheten gick med
likbjudarefysiono-mier och grät floder så att hafven stego? Hela den litterära
omhvälfningen är en psykologisk kris, som kulminerar i
Vall-farts- och Vandringsår och Gösta Berlings saga, lifsnjutningens
och lifsglädjens tvenne evangelier.
Läser man stridsdokumentet »Renässans» af 1889, finner man
att Heidenstam på ett mycket mildt sätt uttalat sig om
naturalismen, som Strindberg ju för öfrigt aldrig helt har tillhört.
Där står bland annat:
»Våra dagars naturalism är också en ljungande protest. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
