Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
Gari David Marcus
vore barnsligt inbilla sig att icke äfven den innehåller många
öfverdriften En objektiv framtid skall helt visst blotta dessa
öfverdrifter och bryta stafven öfver dem, men det oaktadt skall
den inse, att naturalismens protest icke var ett tecken på
andlig förruttnelse, utan att den var sund och nödvändig.»
Senare domare ha uttalat sig betydligt skarpare om
natu-turalismen. Eljes vittnar också denna skrift om känslan af
psykologiskt tryck och i mer eller mindre grad återljuder denna
klagan i själfbiografiska ord hos alla af 90-talets främsta,
Lagerlöf, Fröding, Hallström, Levertin.
Den nya generationen ägde intet snille af sådana
dimensioner som titanen Strindberg, men ett större antal första rangens
konstnärer än 80-talet, och deras fria konstverk kom som en
befrielse från en pessimistisk tidsriktning, vuxen upp i
industrialismens hårda och kyliga luft. Deras sånger och sagor,
legender och visor fyllde oss med en ny känsla af lifsberusning
och kärlek till hela den lyrik som kväller fram ur våra
furuskogar och lyser oss till mötes ur en herrgårds hvitramade fönster.
Den nya generationen förmådde icke skapa människor med
samma handfasta realism och påtagliga psykologi som den
gångna, men dess diktning hade omkring sig en atmosfär af
fest och dans, af sång och musik, där mollklangen ännu blott
mullrade som från fjärran kyrkklockor. Dess lyriska kynne
förmådde icke lyfta sig till dramats arkitektur, men hela den
samlade skörden af epos och lyrik torde vara jämbördig i
värde med det Strindbergska dramat.
Versspråket och verstekniken når en ny höjd, först genom
Heidenstams vallfarts- och vandringssånger, där versens egenskap
att kåsera skälmskt, satiriskt och djupt erinrar om Byron och
Heine, men också om Sturzen-Beckers försök att närma
talprosan och skaldemålet. Med Frödings suveräna konst att nå
formens och innehållets harmoni blir denna union ideal, han
är på lyrikens område den egentlige folkskalden. Heidenstam
når med sin andra diktsamling fram till en kosmisk lyrik, som
ställer honom i främsta ledet bland alla tidens skalder, och det
är blott omöjligheten att öfverföra lyrik till främmande språk,
som står% i vägen för hans kontinentala berömmelse. Samtidigt
begynner också sträfvan mot fördjupningen af hans egen och
hela folkets nationalitet. Ehuru skalden utan fråga gifvit oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
