Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
Gari David Marcus
sin själ i allt svagare och svagare alster. Ännu en frestelse till
ökad produktion inställde sig. De stora tidningarna började
att stödja den unga litteraturen, hvar och en ville i
konkurrensen ståta med allt flera berömda namn, och knappt hade en
ung poet åstadkommit en någorlunda passabel bok, förrän han
blef omhändertagen af Stockholmsreklamen. Han fick se sitt
porträtt i Idun, man frågade honom, hur han bar sig åt för
att skrifva sitt första verk, hvilket icke var så svårt, då det
alldeles nyss lämnat tryckpressen, han belägrades af journalister,
som till hvarje pris ville intervjua honom om hans nästa bok
och hans åsikter om Dante, Goethe och Sveriges moderna
litteratur, och dagen därpå kunde hela den svenska allmänheten
glädja sig vid eftermiddagskaffet åt alla de utomordentliga ting,
som strömmat öfver den unge skaldens läppar. Den nya
litteraturen lefde icke längre i skymundan här hemma, den var
berömd nästan innan den var till, men det fordrades tydligen
ett högst ovanligt mått af själfkritik för att öfverlefva all denna
firning.
Det var mindre underligt, om bildningen icke medhanns
under denna oafbrutna produktion i böcker, tidningar,
tidskrifter och julpublikationer. Den blef ett sidoordnadt kapitel, men
mångt och mycket af den nya litteraturens brister härrör af
bristen på kultur hos dess bärare.
Man kan invända, att den äldre generationens dikt till en
god del bottnat i historien, medan de unga ville åt sig eröfra
det mest aktuella lifvet. De ville gifva sig i kast med nutidens
stora spörsmål, och naturligtvis med den »sociala frågan». Det
kunde ju ha varit berättigadt — om så skett. Men dömer man
denna litteratur efter genomsnittet — och i denna summariska
öfverblick sker det så — så finns där allt annat än tidens
stora spörsmål, och den öppna frågan torde vara om icke just
de äfven behöfva belysas en smula af en kulturhistorisk
bildning.
Det karaktäristiska märket för 10-talisterna under större
delen af deras verksamhet är kulten af den yttre formen, af
stilen och versspråket, och det visar att man tillägnat sig en
viss sida hos de sista stora skaldernas produktion, om också
icke den förnämsta. Det må dessutom genast sägas, att man i
flera fall fört denna form, denna behärskning af språket in på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
