Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen
477
Lyriken äger under detta skifte kanske de mest utpräglade
begåfningarna, och mångt och mycket i prosaskildringen är
skapadt af samma lyriska stämning. Det är inte alltid lyckligt.
Det uppstår en hel rad skizzer och berättelser med vaga
konturer, med personer fantiserande i lyrisk litterär stil, men
fantasien räcker icke till att hålla stämningen uppe på en hög
nivå från sida till sida. Inflytandet från Gösta Berlings saga
gör sig gällande, men är farligt, då motiv och stil här
redan pressats till det yttersta och bli löjliga i efterbildning. En
så kallad Norrlandsskola trampar i Pelle Molins fotspår utan
att åstadkomma något personligt, det blir med undantag för en
eller annan novell idel blåa skogar, lyriska dimmor, älfvar och
människor. Äfven i Skåne uppstår en författare, som efter en
del vackra ansatser i naturskildring flyter bort i lyrik och är
ur stånd att i sina alltför talrika novellböcker skildra lefvande
gestalter. Det är Nils Wilhelm Lundh, som kanske har en
större begåfning för sagan än för novellen.
Representanter för en lyrisk stämningskonst äro äfven
Hjalmar Bergman och Sigfrid Siwertz. Hjalmar Bergman
debuterade med en bok fylld af romantisk fantasi och saga, men har
sedermera försökt sig på det ena motivet efter det andra och
synes tills vidare vara en djärf sökare med afgjord
berättarför-måga och stor talang i att imitera olika stilar. »Savonarola» var
en synnerligen skickligt hopsatt kulturroman med Meresjkovski
som mönster, det var ett försök att odla den historiska
konsten, eljes försummad af den nya generationen, men alla
lyc-Pkade detaljer förmådde icke gifva en helhetsbild af hjälten själf.
»Hans nåds testamente» är en svensk herrgårdsskildring med en
humor i engelsk stil, frisk och rolig i tonen.
En vida mer målmedveten konstnär är Sigfrid Siwertz, den
förnämste artisten bland novellisterna. Redan hans små
lyriska samlingar »Gatans drömmar» (1905) och »Den unga
lönnen» (1906) ägde en mjuk och luftig charme, och med
»Margot med flera berättelser» (1906) slog han an den episka ton,
som sedan blifvit honom egen i hans följande större
novellböcker.
Hufvudmotivet är visserligen äfven här erotiken, och ehuru
han alls inte ryggar tillbaka för de mest intima situationer, är
det ändock något afgörande, som skiljer hans noveller från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
