Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
Gari David Marcus
hvarje gång blir skildringen allt mera högröstad och tom; en gång
skildras hjältens andra erotiska vår (»Figaros bröllop») på ett sätt
som kommer spexet oroväckande nära, ty Öberg saknar totalt
förmågan att ta sina figurer med humor. I stället passar han
på att dundra mot den obilliga och rysliga kritiken och blottar
på det hela taget hvarje gång allt tydligare sin totala brist på
kultur och sin oerhörda begränsning som intelligens. Äfven
han är påverkad af Strindberg ocli har i en högligen förgrofvad
skepnad tillägnat sig mästarens religion om makternas spel.
Marika Stjernstedt har idkat den erotiska novellen på ett
ganska skickligt vis och meddelat läsaren förnimmelsen af att
hennes nervösa skildringar verkligen bäras upp af »det röda
inslagets» äkthet. Af värde är den första delen af hennes roman
»Gina», en framställning af en ung konstnärinnas vaknande
kär-lekslif som söker sig fram mellan drift och söndersmulning af
känslan, medan slutet af romanen var — roman. Författarinnan
har nu påbörjat en romantrilogi »Vägarne», hvars början ägde
en visserligen något blek c hanne i sin framställning af två unga
människors kärlekssaga, som upplöste sig i ett intet, men hvars
fortsättning »Lilas äktenskap» röjer en fördjupning i
uppfattningen af kärleken.
Fullt ut realister äro slutligen trenne författare, som åter äga
en lokal bestämdhet i uppränningen till sitt författarskap, hvilket
tycks vara ett gifvet stöd för en poetisk utveckling.
Den förste är den som lyriker nämnde Gustaf Ullman. Han
är en boren berättare, som omsätter allt, en anekdot, ett möte,
en hel upplefvelse i en novell, och hans förmåga att oafbrutet
finna nya situationer är värd all aktning. Hans första noveller
bottnade i tunga ungdomserinringar, som nu bröto sig fram
med en utpräglad bitterhet mot råhet och oförstånd i
uppfostran. Sitt stora kast gjorde han dock med samlingen
»Präster» (1907), äfven den ett resultat af mycket hördt och skådadt
från västkustens städer och landamären. Det är inte ofta en
författare står så i nivå med sitt ämne som här. Det är
representanter för hela den schartauanska riktningen, som figurera i den
ena situationen efter den andra, och ehuru karaktäristiken är
utomordentligt skarp och sann, så finns dock intet af en
tendentiös kritik öfver denna stränga lära och dessa stränga lärare, som
hålla det mesta af det moderna lifvets frågor på afstånd från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
