Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefvande och döda språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastän man ingalunda numera, som för ett par decennier
sedan, på allvar betraktar språket såsom en organism, gifver
det dock anledning till många jämförelser med det organiska
lifvet, jämförelser, som delvis tagit sig uttryck i allmänt
brukliga talesätt.
Med ett lefvande språk menar man ju det, som nu är
det allmänna medlet för muntliga och skriftliga ömsesidiga
meddelanden inom ett folk, med ett dödt språk det, som fordom
fyllt en sådan uppgift, men nu icke mera gör det.
Likväl motsvaras namnet icke alldeles af saken.
De språk, som vi företrädesvis pläga kalla för ”de döda”,
grekiskan och latinet, kunna i mer än ett afseende sägas ännu
lefva. De läsas af tusentals människor inom hela den bildade
världen, de skrifvas, ja till och med talas stundom af dem.
Än mera, deras ordförråd har i högst betydlig mån ingått
de moderna kulturspråken och förser alltjämt dessa med
benämningar på nya begrepp. Och hvad som är allra viktigast, man
kan i själfva verket icke med fog påstå, att grekiskan och
latinet såsom talade, ”lefvande” modersmål någonsin hafva dött.
Grekiskan lefver ännu kvar som modersmål hos ett folk, som
åtminstone delvis härstammar från de gamle grekerna och som
bebor deras land. Latinet, ehuru splittradt i flere dialekter,
lefver ännu under namn af italienska, franska, spanska o. s. v.
Visserligen säger det vanliga talesättet, att nygrekiskan är en
”dotter” af den klassiska grekiskan, de romanska språken
”döttrar” af latinet. Men detta bildliga uttryckssätt är vilseledande.
Man kan icke uppgifva någon tidpunkt, då ”dottern” föddes,
eller då ”modern” dog, utan öfvergången från det gamla till
det nya har skett småningom; och därigenom att förändringarna
följt hvarandra under en så lång tid, har skillnaden mellan det
moderna och det klassiska blifvit så stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
