Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Arter af lifsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Lifsstraffen under Medeltiden.
Menigheten biträdde förmodligen härvid, alldenstund våra
landskapslagar ej omtala någon bödel. Det__är först i stadslagarna
och i den yngre landslagen som en skarprättare omförmäles,
hvfflien skulle, å samhällets vägnar, verkställa ådömda straff1).
Under den period af vår kulturhistoria, hvilken utmärker
sig för så mycken laglöshet, våld och oordningar af alla slag,
vi mena den, som infaller under 14:de och 15:de århundradet,
ja, man kan tillägga i viss grad äfven det 16:de århundradet,
utvecklades i vårt fädernesland ett slöseri med dödsstraff
och med de mest grymma stympningsstraff, som i sanning
måste väcka häpnad. Det visar sig emellertid allra bäst af
samhällstillståndet under detta långa tidehvarf huru ringa de
mest barbariska straff, de mest plågsamma dödssätt och kroppens
sargande eller stympande, förmå stäfja illasinnade menniskor
från väld eller att afhålla dem frän brott. Hvilken tid har väl
att uppvisa, å ena sidan, så skändliga gerningar, sådant forakt
for lag och den svagares rätt, och, å den andra sidan, så
grymma, så ofta af lagarna hotade dödsstraffoch
kroppsstraff som just denna? — Hvad kan bättre
ådagalägga oförmågan hos det stränga straffhotet eller sjelfva
verkställandet af de grymmaste dödsstraff att åstadkomma
aktning for lag och annans rätt än just beskaffenheten af
samhällstillståndet under denna tid? Och månne man icke är befogad
att fråga, om icke de grymma straffen, den stora
misshushållningen med de menniskolif, som i lagens namn ärligen
uppoffrades for ganska ringa öfverträdelse^ i sin mån bidrogo att
förvilda sederna under Medeltiden, att framkalla åsidosättande
af all aktniug for en stadgad samfundsordning och att förqväfva
alla ädlare känslor for menskligt lidande eller nöd? Landslagarnes
och Stadslagens ständiga straff hot, »miste hals», »miste hand
och hufwud», »gånger fore halz ok goz», miste hud och
öron», »miste näsa och öron» o. s. v. voro till den
ytterlighet stränga, att man förvånad frågar sig, om de någonsin kunnat
1) Bj K 11:6 stupugrevi; Wisby StL: 1 59.60. - Chr L L: Dv 30.
Guimm: Deutsche Rechtsalterthümer. p. 882 anmärker: »Strafen zu
vollstrec-ken scbeint ursprünglicb nicht das amt bestimter leute; wie die gemeinde
selbst das urtheil fand, muste sie auch an des9en vollziehung hand legen :p
jfr Nordström: p a. 9t. II. p. 413; v. Amira: Altnorw
Vollstreckungs-verfahren, p. a st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
