Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Arter af lifsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Principerna för Dödsstraffet.
9
tillämpas. Icke mindre stränga .straffhot, icke mindre grymma
bestraffningar förekomma i de så kallade Gärdsrätterna, eller
de af konungarne for sina följeslagare, husfolk och tjenare
särskildt stiftade lagar, hvilka gifvit upphof till senare tiders
krigsartiklar och hofordringar. I den Gårdsrätt, hvilken blifvit
kallade Magnus Erikssons’) och som anses vara den äldsta svenska
Gärdsrätt, stadgas det, bland annat, att den, som slog en annan
ett blodvite skulle »mista högra hand sina», eller för ett
käpp-rapp (kepshogg) »stingas genom hand sina», eller vid stöld af
2 öres värde hängas.
Då den dömande makten i sista hand var lagd i
Konungens, ansåg man i Medeltiden såsom en af de förnämsta
dygderna hos en Regent, att han med yttersta stränghet tillämpade
lagarnes hot om de grymmaste straff for åtskilliga missgerningar.
Den märkvärdiga, till vår tid bevarade, sedolärande skrift från
medlet af 14:de århundradet, hvilken kallas »Um styrilsi kununga
ok höfpinga» innehåller ock en erinran härom, då deri säges,
att konungen »ær Gu|>s sysluman i |iæssi uærild, sätter til at
döina ok plagha oik pina ilgærningismæn ok næfsa pönj, for
|iera brut»’-). Att fförst pluga och pina illgerningsmän till
bekännelse samt sedani låta straffa dem, betraktades alltså såsom
en förtjenst hos Regenten.
Grundtankarne i alla dessa lagar från den laglösaste tid i
vår historia äro dessa:
I. att talion är den högsta
rättvisa, enligt iGuz rättr», d. ä. den
Mosaiska lagen;
alltså »giffi liff’ fore liff», »giældi
ögha fore ögha», »giældi tan fore
tan»; samt
II. att med de strängaste straff3)
skall lagstiftaren söka
afskräcka ogerningsmän i från
brottsliga handlingar.
1) Se härom M auber: Das eelteste Hof reellt des Nordens. Munchen.
1877. s. 81. o. f
2) Um Styrilsi Kununga ok Höfpinga, utg. af E. Geete. Stockholm.
1878. s. 16 samt Södervall: Studier öfver Konunga-Styrelsen Lund. 1880. s 5.
3) »Ospakum til næfst ok ognær». Jfr företalet till D L och Chr L L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
