Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Reformationens infytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Reformationens inflytande.
Med Wasa-Komuigarne begynner ett nytt tidskifte i vår
historia. En stadgad samfundsordning utvecklar sig under 16:de
och befästes under 17:de seklet. Nationen, som har utkämpat
sin ynglingaålders — Medeltidens — inre strider, inträder i
mannaålderns mognade stadium och erhåller småningom ett
ordnadt rättstillstånd. Åsigterna om strängheten i straff,
isynnerhet om nödvändigheten af hotelse om dödsstraff, äfven for
ganska obetydliga forseelsor, för att bringa ett lagbud till
efter-lefnad, qvarstodo dock bärunder, ända till slutet af 17:de seklet,
nära oförändrade. Bevis härpå träffas öfverallt i de yngre
Gårdsrätterna, i krigsartiklarna, i hoforduingarna1), i jagtlagarna,
och i en mängd spridda forfattningar från denna tid. I Hertig
Carls privilegier tor Carlstacl af den 5 Mars 1584 stadgades
sålunda i 4:de punkten att »den som härefter idkar det hittills
brukliga, men skadeliga landskiöp skal plichta 1) 40 mark, 2)
100 mark ok 3) mista lifweti. Gustaf II Adolf föreskref i
Stadgan den 2 Aug. 1620, att den, som dödade en elg, skulle
mista lifvet och i Stadgan den 26 Mars 1621, att den,
som skjöt en svan »han skulle til lijfwet straffat varda»;
och till motiv för dödsstraffets användande anföres, att det
måste exeqveras på det att »synd må androm til varnagel
i tijdh straffat blifwa», såsom han säger i 1614 års
Rätte-gångs-Ordinantia.
Den af Gustaf I genomförda Reformationen hade emellertid
ett högst väsendtligt inflytande pä kriminal-lagstiftningen från denna
tid, hvilket icke bör förglömmas. Kyrkan hade nämligen förut
genom sin särskilda lagstiftning med penitens och andra
korrek-tiva medel bestraffat en mängd arter af osedlighet och hvad
man kallat religionsbrott och den Canoniska Rättens
bestämmelser härom hade, om ock modifierade i flera stycken, ingått
i landskapslagarnas kyrkobalkar. När nu, efter Reformationen,
Kyrkan förlorat en stor del af sin domsrätt, måste Staten i
stället bestraffa sådana brott. Men härvid företer sig då den
anmärkningsvärda omständigheten, att Öfverheten, då den upp-
I) Gustaf Ls Gårrlz-Rätt d. 16 Oktober 1544; Gustaf I:s
Krijgz-Artiklar d. 12 Januari 1545: — Erik XIV:s Hof-Ordning och Artiklar d.
19 November 1560. — Johan 111:8 Gårdz-Rätt 1569 eller 1573. — Hertig
Carls Gårds-Rätt 1590 — Carl X:s Gustafs Hof-Artiklar d. 13 Juni 1665
(i Schmedemans Samling af Kgl. Stadgar och Förordningar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
