Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Theorierna om Statens straffrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De absoluta straffrattstheorierna.
75
stratfrättstheorier har dödsstraffet sålunda funnit försvarare. Men
samma theorier lida af det felet, att genom dem hänvisas dock
lagstiftaren, under mycket vacklande, om bristande följdriktighet
vittnande, förklaringar, ytterst till godtycket Till detta resultat
kommer han, om han, med ledning af dem, skall uppställa
straffskalan i en lagcodex. Alla leda antingen föl jdriktigt till tal i ön
såsom högsta rättvisa, eller blir hämnden ytterst rättesnöret
och det visar sig snart nära omöjligt att skilja emellan idén
om expiation och idén om hämnd för det begångna brottet.
Fåfängt skall man ock, enligt samma theorier, inför den
fördomsfrie och lugne betraktaren söka ådagalägga, att man,
genom en mördares halshuggning, kan göra det förut begångna
mordet likasom ogjordt, eller utplåna det genom brottet
uppkomna moraliska onda, eller godtgöra den förlust, som vare sig
samhället eller den mördade personens anförvandter lidit. Lika
omöjligt är det ock att bevisa att en jordisk lagstiftare kan,
genom stadgande af dödsstraff och deras verkställande,
efterbilda Guds rättvisa eller realisera en högre moralisk
verldsord-ning. Om ock de ifrågavarande theorierna bära i skölden
rättvisans idé såsom grunden för dödsstraffets rättmätighet, ligger
der dock ofta bakom en fördold tanke på dödsstraffet såsom
ett medel att genom brottslingens aflifvande helt enkelt befria
samhället från en såsom farlig ansedd individ. Skulle, enligt
de absoluta straffrättstheorierna, rättvisan ovilkorligen kräfva
dödsstraff för att försona ett mord, då är det ock klart, att
det uppenbarligen är ett våldförande af rättvisa, hvarje
gäng en mördare benådas till lifvet eller får med ett
lindrigare straff än dödsstraffet försona sig med samhället.
Likaledes, om rättvisan absolut fordrar dödsstraff för vissa brott, då
kan detta straff aldrig upphäfvas. Det är just i dessa punkter,
— Köstlin: Neue Revision der Grundbegriffe des Criminalrechts. Tübingen.
1845. §§ 197—207. Berner: Lehrbuch des deutsehen Strafrechts. Leipzig.
1859. §§ 7—27.— von Bak: Handbuch des deutsehen Strafrechts. Berlin. 1882.
§§ 77—102. -Ltszt: Lehrbuch des deutsehen Strafrechts. Berlin. 1884. §§
4 — 5. — Heinze: (i v. Holtzendorfk’9 Handbuch der deutsehen Strafrechts.
I) Sträfrechtstheorie und Sträfrechtsprincip, §§ 8—30. — Vidal: Principes
fondamentaux de la Pénalité dans les systèmes lespius mödernes. Paris. 1890.
p. 131—399.—Haus: Principes généraux^Droit pénal beige. Gand. 1869.
p. 28—44. Jfr Franck: Philosophie du Droit’pénal. Paris. 1888. p. 20—83.
— Nyblæus: Om statens sträf rätt. Lund. 1879, 3:dje uppl. s. 49—112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
