Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Tillämpning deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Tillämpning af dödsstraff för mord och mordförsök.
den nya strafflagen trädt i verksamhet, hafva illustrerat denna
Statens pligt att värna sig och sina intressen, om nämligen
Staten skulle hafva, enligt ifrågavarande åsigt, förfarit fullt
»förnuftigt». Det är tydligt, att deuna lära måste föra till det
hårda och förödmjukande förklarande, att Sveriges konung och
svenska folkets representanter handlat uppenbart »oförnuftigt»,
då de, utan att lyssna till samma lära oiu dödsstraffet, genom
1861 års Förordning och sedermera ytterligare genom 1864
års Strafflag fullständigt upphäft detta straff för barnamord
(infanticidium).
Af den bär nedan vidfogade Tabell XIII, upprättad på grund
af de officiela uppgifterna i Chefens for Justitie-Departementets
Embetsberättelser för åren 1865—89 synes, att antalet för mord
sakfällde brottslingar under dessa 25 år från den nya
Strafflagens trädande i verksamhet, utgjort tillsammans 291 samt att
för försök till mord likaledes sakfälts 89 personer eller
tillsammans 380 män och qvinnor. I medeltal har de sålunda
sakfälldes antal varit 157/«ö årligen under nämnde tid. När
nu, enligt Boströms lärosats, Statens skyldighet att straffa
med döden inträder »när den brottsliges vilja gått ut på
tillintetgörandet af den enskildes personlighet» eller när
brottslingen »med uppsåt begått en handling, som röjer att han alls
icke bär aktning för något slag af menskliga rättigheter», och
allt detta just med synnerlig klarhet framträder vid mord eller
fullbordadt försök till mord, borde alltså, under nämnde 25
år, 380 män och qvinnor hafva bestigit schavotten och ej mindre
än 15 personer årligen lagt sina hufvuden under bilan. Till
sådant resultat leder oss berörda lärosats om dödsstraffets
rättmätiga tillämpande på de konkreta förhållandena i Sverige
under sagda tidsperiod. Men i verkligheten hafva endast 9
män under alla dessa 25 år blifvit afrättade eller icke en
(0,36) årligen, och erfarenheten har derigenom obestridligen visat,
att den svenska Staten lyckats ganska väl att »värna
samhälls-lifvets normala fortgång och sina fornuftsgiltiga intressen» utan
att årligen hafva behöft, i rättvisans namn, medelst 15 blodiga
hufvuden på stupstocken inför svenska folket ådagalägga
rättvisans majestät.
Med dessa få exempel, hvartill skulle kunna fogas
åtskilliga andra, hafva vi velat lägga i dagen hvarthän tillämpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
