Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Professor Nyblæus om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professor Nyblaeus om dödsstraffet.
85
leder, om man pa konkreta forhållanden vill i all sin stränghet
tillämpa de Boströmska grundsatserna om dödsstraffets
rättmätighet. En strafflag, byggd pa dessa grundsatser och i enlighet
dermed genomförd med logisk konseqvens i alla sina särskilda
detaljer, skulle förete grymmare stadganden än någon nu gällande
strafflag i hela den civiliserade verlden.
Boströms lärjunge, professor Nyblæus, har med
aktningsfull pietet framhållit mästarens läror. I en senare upplaga1) af
sin afhandling, har han dock visat det han, för sin del, vill
icke så obetydligt jemka på strängheten häri. Detta anse vi
vara ett mycket godt tecken, helst då det kommer från en sa
framståeude vetenskapsman, utvisande att han börjat rygga
tillbaka för tillämpningen af nämnda läror. Han yttrar
visserligen, att rättigheten att straffa med döden eller »att absolut
betaga brottslingen förmågan att skada kan först då inträda,
när den brottslige sökt att tillintetgöra Statens eller
den enskildes personlighet eller med berådt mod och
kall öfverläggning begått en handling, som röjer,
att han icke bär aktning för något slag af menskliga
rättigheter» (s. 23); men han tillägger omedelbart derefter
den ganska väsentliga inskränkningen, »att Staten kan
följaktligen icke vara befogad att i allmänhet använda dödsstraff
vid sådana förbrytelser, som, till åtskiluad från mord, få namn
af dråp. Da nämligen, »enligt lagspråket», säger han, »den
gjort sig skyldig till dråp, som i hastigt mod, i ett ögonblick
af öfverilning, af häftigt uppbrusande vrede eller någon annan
sinnesrörelse, afhändt en menniska lifvet, så är dråpet, sä att
säga, en större förbrytelse än den sinnliga driffjeder, som
föranledt detsamma. Eör dråp bör således fängelse på
lifstid vanligen vara ett tillräckligt straff»2), menar
professor Xyblæns
Den svenska lagstiftaren af 1864 har emedlertid, rörande
drap icke hyllat de Boströmska lärorna eller ens godkänt en
sådan förmildrad stränghet som professor Xyblæns ansett sig
böra medgifva. Domstolarnes praxis vid tillämpningen har icke
heller gått i sådan riktning. Ty i regeln har 14: 3 Str. L.
1) Den tredje, tryckt i Lund 1879.
2) Kursiveringen i dessa citater är af oss gjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
