Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Den nya italienska kriminalistskolan om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den italienska nya kriniinalistskolan om dödsstraffet. 98
pëehé que la criminalité ue soit, de nos jours, pius répandue
dans notre population», tillägger Garofalo, och han frågar huru
skulle väl menskligheten nu se ut, om icke ett sådant urval
kommit att ega rum, och om alla föregående seklers mördare
och tjufvar, hvilka afrättats, skulle hafva tillåtits efterlemna
afkomma1). Men han glömmer att bland dessa i tusental afrättade
befunno sig ett ganska betydande antal menniskor, fullkomligt
oskyldiga till de dem påbördade brott, eller sådana som
begått mycket ringa förseelser Han förklarar, att med ledning
af principer, hemtade från psychologien och
kriminal-anthropo-logien, bör man redan hos barnet lätt kunna igenkänna typen
af den brottsling-födda2) och samhället skulle derför göra klokast,
menar han, att genast vidtaga den profvlaktiska åtgärden att
för beständigt eller för en längre obestämd tid från sig afsöndra
(éliminer) dylika typiskt för brott bestämda individer, hvilka
måste förblifva oförbätterliga (incorrigibles).
Till den nya kriminalistskolans stora fel måste räknas att den
förblandar pligt med eget intresse, uppoffrar rättvisan för socialt
välbefinnande. Dess uppfattning af brott såsom social-pathologiska
fenomen, mot hvilka samhället allena har att vidtaga lämpliga
skyddsmedel, måste konseqvent leda till det förklarande, att
dödsstraffet, såsom det enda absolut säkra medlet att från
samhället aflägsna socialt farliga individer, äfven bör utan
skon-samhet användas emot alla sådana brottslingar, hvilka kunna
betraktas såsom ytterligt moraliskt degenererade och insociabla
varelser3). Dödsstraffet bör ock tillerkännas, säga denna skolas
anhängare, det företräde framför liftidsfangelset, att det
möjligen kan på en del svagare individer verka mera afskräckande
än perspektivet af frihetens förlust för alltid. Oeh såsom en
ytterligare vinst af dödsstraffet framhålles slutligen att till—
lämpningen af detta medel, som ersätter det naturliga urvalet
oeh bortrensar från samhället med den sociala ordningen
oförenliga element, absolut förekommer fortplantningen af
psy-chiska eller fysiska degenerationer, som kunna framkalla nya
störanden af den sociala ordningen.
1) Garofalo: La Criminalogie. p. 269 — 70.
2) Garofalo: p. a. p. 296. »La psychologie et l’anthropologie
cri-minelle nous donnent le moyen de reeonnaitre dans 1’eufant le criminel-né,
— le delinquent incorrigiblen.
3) Garofalo: p. a. p. 385—86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
