Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Om Dödsstraffets nödvändighet för att stäfja grofva brott mot Staten. Om Dödsstraffets nödvändighet för att motverka föröfvandet af mord - Dödsstraff särskildt för brott mot Statens öfverhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödsstraff for brott mot Statens öfverhufvud. 185
och, såsom det syntes, högligen exalterade person. På andra sidan
Atlanten mördades 1865 presidenten Lincoln af skådespelaren
Booths, hvilken äfven med döden bestraffades for sitt begångna
brott. 1880 blef likaledes presidenten Garfield offer för en
kula af en genom högmod och fåfänga förryckt person vid namn
Guiteau, hvars tal och skrifsätt gåfvo tydliga bevis att han icke
var af normal sinnesbeskaffenhet. Äfven han blef afrättad sedan
Garfields efterträdare länge tvekat, huruvida han skulle gifva
efter för ropet i en mängd tidningar på delinqventens blod eller
lyssna till dem, som ansågo det vara utan ändamål att afrätta
en mer än halfgalen menniska1). De fleste af dem, som sålunda
i senare tid gjort mordförsök emot regenter eller republikanska
styresmän hafva varit förryckta fanatia, som antingen betraktat
sig sjelfva såsom frivilliga martyrer för en god sak2) eller ock
verkställt slika mordförsök allena af fåfänga, i syfte att vinna
en ryktbarhet, som de icke förmått på annat och hederligt
sätt förvärfva sig Hotet om dödsstraff i lagen har på så
beskaffade personer icke den ringaste afskräckande verkan. Med
rätta anmärker derför äfven ron Holtzendorff: »Gegen den
Fanatismus giebt es keine Abschreckung»3).
Vidkommande åter mord (for hvilket brott, sedan 1861,
afrättningar egentligen egt rum här i Sverige), är vår
öfvertygelse den, att fruktan för det nu mera blott
alternativt ined straffarbete för lifstiden stadgade dödsstraffet
icke kan utöfva någon större återhållande verkan på dem, hvilka
1) Se Zeitschrift für die gesamte Rechtswissenschaft. 1884. s. 100 — 101.
L0MBR080: L’Anthropoloyie criminelle. Paris. 1890 p. 80 säger:
»Beau-coup de régicides et de présidenticides ont été mattoides — guiteau, par
exemple, en tuant Garfield, semble avoir cédé à une crise épileptoide
dont ce meurtre a été le dénouement».
2) Jfr Henry Romilly: The Punishment of Death. London. 1886.
p. 145. »The one conclusive reason against punishing the murder of a
Sovereign with death, is that the murderers of Sovereigns are almost
invariably persons who are little, if at all, affected by the fear of death.
They are either insatte, or belong to the class of men, who are prepared
to devote their lives to what they — truly or falsely — believe to be a
great cause. — Contempt is the thing they fear. lf you wish to prevent
the assassination of Sovereigns, treat the assassin as a madman —
con-sign him to a lunatic asylum — and you will do much möre to prevent
political murders than by hanging him».
3) Das Verbrechen des Mordes. 1875. s. 86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
