Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Om Dödsstraffets nödvändighet för att stäfja grofva brott mot Staten. Om Dödsstraffets nödvändighet för att motverka föröfvandet af mord - Dödsstraff för mord. Afrättningar afskräcka icke från detta brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Dryckenskap en verksam faktor vid mord.
i sitt bröst nära tanken att mörda sin nästa, än lagens hot om
lifstidsstraffarbete förmår göra. Tv låtom oss taga förhållandena
i betraktande såsom de förete sig i verkligheten, för att kunna
besvara den frågan: bidrager i verkligheten dödsstraffet, såsom
straff för mord, att trygga säkerheten till lifvet för samhällets
fredlige medlemmar?
De motiv, som föranleda detta brott, äro, på sätt
Justitiestatsministern och Chefen för Justitie-Departementet i sina
embets-berättelser anfört, vanligen: hat, hämndbegär, egeunytta,
svartsjuka, husliga missförhållanden, bekymmer för utkomst o. s. v.
samt i synnerhet dryckenskap. Och säkert är, att vid flertalet
af de dråp och mord, som i vårt land under innevarande och
näst föregående århundrade föröfvats, har bränviussupandet varit
en mer eller mindre starkt inverkande faktor. Man skulle
kunna indela de flesta af nämnde motiv i tvenne hufvudklasser,
den ena, som’ har sin grund i sexuela dritfjedrar, den andra,
der motiven kunna härledas af vinstbegär1), men der de alla,
vid brottets utförande, i de flesta fall blifvit i större eller ringare
mån stegrade till följd af förtärandet af starka drycker. Det
är ett psychologiskt misstag, om inan föreställer sig att den
menniska, som beherrskas af okufvad hämndlusta, svartsjuka, m. ni.
i allmänhet låter afskräcka sig af fruktan för döden2). Den
brottslige, hänförd af sina lidelser, tänker, såsom vi förut
anmärkt, i det ögonblick, då han är färdig att begå gerningen,
ytterst sällan på straff hotet i lagen3); han tänker blott pa ut~
1) v. Holtzendorff: p. a. st. s. 93. — Kraus: Die Psychologie des
Verbrechens. Tübingen. 1884. a. 317 indelar motiven för mord i 2 stora
grupper, nämligen i individuellt och sociala.
2) Jfr Donkersloot: 1. c. p. 18. — V. Holtzendorff: p. a. st. s.
94. xDurchschvittlich betrachtet kann bei solchen Personen das Verbrechen’
auf das ihre Natur bald gewaltsamer. bald allmähliger hingedrängt wird,
durch keinerlei Strafe oder Abmahnung gehindert werden. Sie wiirden
auf die Warnung eines sie persönlich anredenden Gesetzgebers ebenso
we-nig hören, wie auf die Stimme ihres besten Freundesr. — i>Die höchsten
sittlichen Beweggründe der Frömmigkeit, der Vaterlandsliebe, des
Ehrge-fühls treffeu mit den stärksten verbrecherischen Trieben darin iiberein, daäs
sie sich über Todesgefahr und Todesfurcht hinwegzusetzen vermögen».
3) Mittermaier: Die Todesstrafe p. 67. Når man frågade mördaren
Townley, om han visste att lagen straffar mord med hàngning, svarade
han: vi did not think of it at the time, or I should not have done it».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
