Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Om Dödsstraffets nödvändighet för att stäfja grofva brott mot Staten. Om Dödsstraffets nödvändighet för att motverka föröfvandet af mord - Dödsstraff för mord. Afrättningar afskräcka icke från detta brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afrättningar afskräcka icke från brott. 187
vägar att fördölja gerningen och spåren deraf. Erfarenheten
har derföre också visat, att mordgerningar blifvit begångna straxt
efter en afrättning1); att under pågående offentliga afrättningar
djerfva brott blifvit föröfvade, såsom fickstölder, m. m.2) samt
att ganska många mördare, icke en gång, utan ofta
flere gånger, förut såsom ögonvittnen varit närvarande
1) Sir J. Walsh yttrade i Underhuset i England, under diskussionen
den 3 Maj 1864, angående dödsstraffet: »At the execution of Taylor and
Ward a young man named Thomas Edwards was present. In six days
afterwards he was committed to goal for taking the life of a young woman
and was the very next to sufier upon that scaffold». (Times) — Samma dag
på aftonen den 15 November 1864, då Müller, som i en jernvägsvagn
föröfvat mord, afrättades i London, skedde ett mord i en af stadens
förstäder (Report of the Society for the Alolition of capital punisliment.
London. 1865. p. 12). I Epinal i Frankrike hände 1844, att en man, vid
namn Jeröme, föröfvade giftmord 6 veckor efter sedan han åskådat en
afrättning af 2 delinqventer dersammastädes (Dl* Boysaymé : I)e la peine
de mort. Marseille. 1863. p. 53). Den 5 Augusti 1869 afrättades
offentligen i Paris, under stort tillopp af menniskor, mördaren Momble och
alla Parisertidningar innehöllo härom de omständligaste berättelser. 20
dagar derefter eller den 25 i samma månad började Troppmann utföra
sina afskyvärda mordgerningar i Pantin; och under de 5 dagar, som följde
på hans af tusentals personer åskådade afrättning, skedde ej mindre än
tre mord i Paris. (Vidal: p. a. st. p. 258—59). — Jfr Jules Simon: La
peine de Mort. Paris. 1869. p. 36—37. — Rebaudi: La Fena di Morte
e gli Errori giudiziari. Roma. 1888. p. 35. o. f. — En arbetskarl, som på
morgonen åsett en afrättning vid Skanstull vid Stockholm, slog samma
dag på aftonen ihjäl en af sina kamrater. (Jurid. Arkiv. XXIII: p. 150).
— »Det är icke för så många år sedan, som det inträffade, att kort efter
en ung mans afrättning i Stockholm tvenne sjömän inne på en krog råkade
i ordvexling med hvarandra och den ene af dem stötte en knif i magen
på den andre». (Bondeståndets Prot. vid Biksd. 1862- 63. VI: p. 114).
Att fordom äfvenledes dråp inträffat på sjelfva afrättsplatsen,
omedelbart efter en afrättning, derom vittnar, bland aanat, Kongl. Plakatet den
24 Maj 1700, der det anmärkes »huruledes tid efter annan then händelse
sig tildrager, at enär en Skarprättare, vid then honom anbefalte Execu-
tionen öfwer Dödzfångar, ey förrättar sin tienst med ett hugg.......
tager sig en hop obetänckt och öfwerdådigt Folk thet oråd före, at
antingen med Stenar eller annat Gewär öfwerfalla Skarprättaren, hwaraf
ibland, tå then gemena hopen i myckenhet sammanlöper, jämväl dråp och
dödeslag tima plägar» etc.
2) Se Times’ beskrifning på mördaren MCllers afrättning i London
den 14 November 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
