Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om gammal häfd och om folkopinionen såsom stöd för Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Dödsstraffets afskaffande äfven en kulturfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödsstraffets afskaffande äfven en kulturfråga. 199
lagstiftningen. Så länge ett samhälle består, måste, till den
allmänna säkerhetens upprätthållande, straff komma att ega rum.
Detta är onekligt. Men beskaffenheten af sjelfva straffmedlen
måste bestämmas af den grundtanke, som genom dem uttalas.
Vid ett högre kultur-stadium hos folken med deraf följande
klarare oeh sundare rättsåskådning måste derföre sådana
straffmedel komma att utdömas, hvilka, såsom lemningar af det råa
sinnets oklara föreställning om rätt och rättvisa, icke längre
finnas öfverensstämma med folkets sedliga tillstånd; de måste
genom andra, efter en riktigare uppfattning af straffets
ändamål afpassade straffarter ersättas. Det är på detta sätt som
ilen ena efter den andra af de från medeltiden i 1734 års lag
qvarstående straffarterna under de sista 50 åren blifvit utbytta
emot andra, med vår tids seder och rättsmedvetande mera
öfverensstämmande, egnade att, under erkännande af
mennisko-värdet äfven hos brottslingen, söka hos honom åstadkomma en
sinnesförändring ledande till hans moraliska förbättring. Det
återstår nu egentligen blott att utplåna dödsstraffet — denna
sista qvarlefva ifrån barbariet. Dödsstraffets afskaffande måste
derföre betraktas icke uteslutande såsom en rättsfråga utan
ock såsom en kultur-fråga. Ty, såsom vi här ofvan (sid.
73) erinrat, uppfattningen af rätt och rättvisa och i
sammanhang dermed äfven uppfattningen af de straff Staten skall
använda emot den individ, som våldfört rättsordningen, är beroende
af den kulturgrad, hvartill folket hunnit. Detta bör icke
förglömmas. Kan det ådagaläggas, att det sedliga tillståndet hos
svenska folket numera är sådant, att detta straff icke vidare
erfordras till den allmänna rättssäkerhetens upprätthållande och
att äfven den stora massan af nationen med afsky betraktar
afrättningar såsom ohyggliga grymheter i lagens namn, då kan
dödsstraffets stöd af gammal häfd icke vara af någon betydenhet
eller gammal häfd anses utgöra något bevis hvarken för dess
nödvändighet eller dess rättmätighet.
Vi hafva här ofvan visat huru den svenska lagstiftningen,
steg for steg, upphäft dödsstraffet för en mängd brott, för hvilka
lagen förut utsatte detta straff, huru de qvalificerade dödsstraffen
likaledes försvunnit, huru antalet afrättningar, år efter är, från
1749 intill närvarande tid, småningom nedgått under det att
folkmängden mer än fördubblats, — och detta allt under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
