Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om gammal häfd och om folkopinionen såsom stöd för Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Bondeståndets yttrande om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Bondeståndet beslutat dödsstraffets afskaffande.
att benägenheten tor grofva brott märkbart aftagit, på samma gång
den allmänna rättsordningen blifvit bättre betrvggad än fordom
Dessa fakta synas oss lemna, icke ett positivt bevis, men väl
den allra största sannolikhet tor antagandet, att svenska folket
numera hunnit det kultur-stadium, att dödsstraffet, utan äfventyr
for den allmänna rättssäkerheten, kan ur allmänna strafflagen
helt och hållet borttagas. Att äfven massan af nationen
börjat ogilla dödsstraffet kan slutas af det i alla afseenden
anmärkningsvärda förhållandet, att svenska Bonde-Ståndet
vid 1862—63 års riksdag, efter en långvarig öfverläggning vid
granskningen af förslaget till ny strafflag, för sin del beslöt
dödsstraffets upphäfvande, ett faktum, som man icke utan
orättvisa kan frånkänna all betydenhet1), just emedan frågan om
dödsstraffets afskaffande är, såsom det blifvit anmärkt, en verklig
kultur-fråga. Vid 1840 — 41 årens riksdag väcktes ock inom
Bonde-Ståndet frågan om de qvalificerade dödsstraffens
upphäfvande med det allvar, att Rikets Ständer for sin del
beslöto och Kongl. Maj:t genom Kongl. Förordningen den
10 Juni 1841 sanktionerade dessa straffarters försvinnande ur
den svenska lagstiftningen. Vid detta tillfälle, då frågan rörde
användningen af qvalificerade dödsstraff, uttalade
Bondeståndet den åsigt, som då lefde i folkets sinnen, och den
lagstiftande makten har icke förgäfves lyssnat till detta Stånds
1) Vi kunna ej finna den förkastelsedom välgrundad, som författaren
af »Några anmärkningar angående Strafflagen den 16 Februari 1864 (i
Naümanns Tidskrift fur Lagstiftning och Lagskipning». 11: p. 319) uttalat
öfver lionde-Ståndets beslut, ej heller den satsen fullt riktig, att »nämnde
Stånd var det, som genuin sin bildningsgrad var minst lämpadt att bedöma
frågan». Vore frågan allena en rättsfråga, skulle förf. haft fullkomligt
rätt i sitt påstående; men då så icke är förhållandet, synes klandret
orättvist. Från en motsatt synpunkt har mlttkhmaier uppfattat nämnde
beslut, då han i Allgemeine Deutsche Strafrechtszeitung 1805. 2. infört
protokollet öfver diskussionen i Bonde-Ståndet den 11 Juli 1863,
tillläggande: »Diese letzteren (die Verhandlungen des Bauernstandes)
verdie-nen noch eitie allgemeine Beachtnng. weil man bäufig anführt, dass das
Volk mit der Ansicht von der Aufhebung der Todesstrafe nicht
einver-standen sei, während wir in Schweden eben bei dem Bauernstand, der die
Stimme des Volkes am meisteu ausdrückt, und wo nicht angenommen
werden kann, dass die schwedischen Bauern von Sentimentalitet oder rein
theoretischen Ausführungen geleitet wurden, die Mehrheit fiir die
Aufhebung der Todesstrafe antrug».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
