Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om gammal häfd och om folkopinionen såsom stöd för Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Hämdkänslan och folkopinionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Hämndkänslan ej stöd för dödsstraffets bibehållande.
i Belgien sedan 1863 o. s. v.), beror allena deraf, att nian
önskat att det stränga straffhotet skulle i lagen forefinnas, for
att, såsom man föreställt sig, från brottsliga foretag fortfarande
afskräcka alla dem, som rufva på grofva brott,
Xär något mord under fasansväckande omständigheter blifvit
föröfvadt, är det visserligen icke ovanligt, att allmänheten under
uppbrusande afskv öfver brottet, låter förnimma rop på den
brottsliges död, emedan blod allena kan försona gerningen. Man
har äfven i sadaua fall åberopat folkopinionen till stöd för
dödsstraffets förnuftighet och rättvisa1). Dessa och dylika rop
på mördarens aflifvande såsom en rättvis vedergällning äro dock
att uppfatta snarare såsom uttryck af en mer eller mindre
stegrad hämndkänsla, som för ögonblicket söker sin
tillfredsställelse, än resultatet af någon verklig och lugn reflexion öfver
dödsstraffets nödvändighet, uppfattad ur en högre sedlig eller
rättslig synpunkt *). När tiden något hunnit svalka
hämndkänslan, inträder vanligen en reaktion i allmänhetens tänkesätt,
och när stunden för afrättningen nalkas, önskar mängden att
nåd blifvit bevisad. Samma reaktion i tänkesättet återfinnes
stundom äfven hos domare, sedan några decennier förflutit efter
det att ett brott blifvit afdömdt, brottslingen undergått
straffarbetet och i fängelset iakttagit godt uppförande. Vi känna
exempel att samme domare, som dömt en brottsling för mord
till dödsstraff och för honom afstyr k t sökt försköning från
detta straff, sedermera, dä den lifdömde af Konungen benådats
med straffarbete för lifstiden och efter mer än 20-årigt
välförhållande i fängelset ånvo sökt befrielse från straffarbetet,
tillstyrkt den sökta nåden i detta afseende3).
1) Jfr Bonde-Ståndets Prot. vid riksdagen 1862—63. VI: p. Ill, 113,
126; Borgare-Ståndets Prot. V: p. 137, 151, 153: Ridd. o. Ad. Prot. V:
p. 377.
2) Jfr Lagus : Om dödsstraffet, p. 73.
3) Naumann: Tidskrift för lagstiftning. 1866. s. 433 har under rubrik:
i>En mördare undgår (genom en rösts pluralitet) dödsstraffet, ehuru
visserligen inga mildrande omständigheter, men väl motsatsen förekommit",
refererat hemstälda målet angående drängen Anders Trullson, hvilken år
1865 af Häradsrätt och Göta Hofrätt blifvit för mord och rån dömd
att mista lifvet Ännu 1880 afstyrktes Anders Trullsons ansökning om
befrielse från vidare straffarbete; men den 8 Mars 1886, vid förnyad
sådan ansökning, tillstyrktes af samma domare, som förut ansett att Trullson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
