Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om gammal häfd och om folkopinionen såsom stöd för Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Bondeståndets yttrande om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bondeståndets yttrande om dödsstraffet.
201
vittnesbörd. Då Bonde-Ståndet vid riksdagen 1862—63 afgaf
sin röst, att dödsstraffet skulle ur den allmänna strafflagen
försvinna, utsade Ståndet, utan tvifvel, den tanke, som länge
varit gömd i den stora mängdens bröst, ehuru den måhända
icke förr kommit till klarhet och derföre icke tidigare blifvit
uttalad. Det hedervärda Ståndets votum var säkerligen ett
uttryck af afsky för det straff, hvars exeqverande den svenska
allmogen länge betraktat med fasa och såsom en omensklig
handling i lagens namn. Skulle från samma håll en allvarlig
framställning inom den nuvarande nationalförsamlingen
förebringas, i akt och mening att ådagalägga att dödsstraffet, såsom
ett barbariskt straff, oförenligt med svenska folkets nuvarande
sedliga tillstånd och obehöfligt for den allmänna rättssäkerhetens
upprätthållande, bör upphäfvas, antaga vi, att Riksdagen och
Kongl. Maj:t, lika litet i denna fråga som angående frågan om
ile (jvalificerade dödsstraffen, skola underlåta att aktgifva på den
stämma, som ljuder från nationens talrikaste samhällsklasser,
och det stöd tör dödsstraffet, som detta straffs försvarare velat
söka i gammal häfd, skall falla.
Det har också mången gång blifvit åberopadt af dem, hvilka
försvara dödsstraffet, att det faktum, att detta straff än i dag
qvarstår i de allra flesta Staters lagstiftningar, utgör ett bevis
på tillvaron af en allmän folk-opinion om detta straffs
nödvändighet och förnuftighet1), så att det derföre icke kan eller
bör afskaffas. Ett sådant bevis synes dock, vid närmare granskning,
icke vara af någon vigt. För 100 år tillbaka förefunnos en
mängd qvalificerade dödsstraff, spö och ris, schavottering, m. m.
i de flesta lagstiftningar i Europa; men nämnde straffarter
likasom ock tortyr, lifegenskap, o. s. v. hafva med ett högre sedligt
tillstånd blifvit utplånade ur lagarne, icke emot folk-opinionen,
utan tvärtom med den upplysta folk-opionen, som förändrats
till följd af civilisationens framsteg. Likaledes åberopas, att i
åtskilliga länder, der dödsstraffet afskaffats, detsamma genom
opinionens makt snart måst återtagas. Detta senare innebär
dock ett misstag, ty huru härmed sig rätteligen förhåller skola
vi längre fram lägga i dagen. Att dödsstraffet qvarstår i de
flesta strafflagar, om också detta straff under en lång följd af
år icke gått i verkställighet (såsom t. ex. i Finland sedan 1826,
(1 Vkra : La pena di morte. Napoli. 1863. p. 10. o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
