Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Om Bibelns föreskrifter, såsom grund för Dödsstraffets bibehållande i allmänna strafflagen - Kristus har icke påbjudit eller gillat dödsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
rätt straffa förbrytare för allehanda lagöfverträdelser, utan att
dermed någon positiv föreskrift är lemnad om dödsstraffs
användning, vare sig for mord eller andra missgerningar. Emot
den sanna kristendomens anda, rätt fattad, emot det kärlekens
evangelium, som verldens Försonare lärde, är säkerligen detta
straff’ stridande. Vår Frälsare talar i Math. Evang. (5 kap.)
om den gamla Mosaiska lagens straffbestämmelser for dråp, hor,
m. m., men han säger icke att just dessa straff skola
fortfarande tillämpas; tvärtom förklarar Han den eviga kärlekens
lag vara, att »Gud vill ingen syndares död, utan att han sig
omvänder och lefver», det är öfvergifver sitt syndfulla
lefnadssätt, gör bättring och begynner lefva ett nytt, med Kristi
evangelium öfverensstämmande lif. När fariséerna, enligt den
evangeliska berättelsen (Joh. 8) frågade Honom, om det
valrätt att en äktenskapsbryterska skulle, i öfverensstämmelse med
Moses lag, stenas till döds, lemnade Han dem ett svar, som
tydligen innebar ett ogillande, då Han sade: »Hvilken af eder
utan svnd är, han kaste första stenen pä henne». Han angaf
dermed att, dä ingen menniska är syndfri, kan det icke heller
tillkomma menniskan att tillmäta sig en makt öfver det lif, som
lifvets Herre förlänat, och som Han allena har rätt att
återtaga, när det Honom synes godt. Och när Han tillade: »Icke
heller dömer jag dig», nämligen till döden, såsom dina åklagare
(med åberopande af 5 Mos. B. 22: 23, 24) gjort, bekräftade Han
ännu ytterligare sitt ogillande af dödsstraffet.
»Kristendomen, denna gudomliga lära», säger konung Oscar
I, »framställer icke lifvet såsom det högsta goda, som gränsen
for all verksamhet och tillvarelse, utan fastmer såsom en
pröfvo-tid, en uppfostran till ett annat saligare lif, som utgör
menniskans verkliga mål och rätta hem. Huru kan man då, utur
religiös synpunkt, försvara ett straff, som förkortar denna
pröfvotid, som af b ryter denna uppfostran".’ Ar det icke, snart
sagdt, att vilja intränga i Försynens outransakliga beslut»?1)
Det saknas icke theologer, hvilka fortfarande tro sig finna i
Moses böcker en samling af positiva rättsbud, gifna for hela
menniskoslägte!, och som med stöd af en slafvisk bokstafstolkning
af ofvananförde ställen i gamla och nya Testamentet hos oss ännu
påyrka dödsstraffets tillämpande for mord. Med tillhjelp af
en sådan tolkning fann man äfven fordom bevis för nödvändig-
1) Om Straff och Straffanstalter, s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
