Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Påståendet att utomordentligt grofva brott fordra utomordentliga straff, alltså dödsstraffet såsom det största strafflidande - Dödsstraff såsom extraordinärt straff omöjligt att med full rättvisa tillämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Dödsstraff såsom extraordinärt straff vid grofva brott.
rådbr&kning, stegel och hjul, bränning på bål o. s. v. — hvilka
skulle användas för särdeles grofva brott, så att det grymma
i straffet skulle svara emot det synnerligen svåra i gerningen
och derjemte afskräcka från brott. Men erfarenheten ifrån
medeltiden ända intill innevarande århundrade har för länge sedan
ådagalagt det ofullkomliga sätt, hvarpå rättvisa genom skärpta,
qvalfulla eller förnedrande dödssätt kunnat vinnas, och huru de
tvärtom ledt till sin motsats eller blott till grymheter i
rättvisans namn. Af denna orsak hafva de ock ur lagstiftningen
borttagits. Att emedlertid bibehållandet af det enkla
dödsstraffet, såsom korrektiv emot synnerligen svåra brott verkligen
skall lända till rättvisans befordrande, måste dock betviflas,
äfven om ifrågavarande straff sällan skulle tillämpas. Skälet
härtill är nämligen helt enkelt detta, att godtycke alltid skall
komma att träda i stället för rättvisa, om dödsstraffet skall
sparas för att blott då och då användas, när uàgot särdeles
groft brott för tillfallet upprört befolkningens sinnen. Om under
ena årets lopp ett mord under gräsliga omständigheter blifvit
föröfvadt, för hvilket gerningsmannen dömes till döden, och
sedan benådas, men ett annat år en likartad gerning, åtminstone
icke värre, begås, hvarvid -delinqventen dock icke lyckas vinna
uäd, vare sig derföre att underdomaren icke i
ransaknings-protokollet så noga och utförligt upptagit alla omständigheter,
som kunna anses vara förmildrande, eller af någon annan
anledning, huru uppfyllas då rättvisans fordringar? Och dock
hvilken ofantlig vigt ligger icke derpå, om och huru domaren
i första instans till protokollet antecknar dessa förmildrande
omständigheter. Den allmänna åklagaren drager nog forsorg
derom, att vid ransakningsprotokollets justering alla försvårande
omständigheter komma att i samma protokoll behörigen inflyta.
Men om den anklagade icke eger ett rättskunnigt biträde vid sin
sida, som kan kontrollera att det upplästa protokollet är
öfverensstämmande med hvad under ransakningen förekommit, beror
det i de flesta fall uteslutande på domarens samvetsgrann het,
att icke förbigå den minsta omständighet, som i ett eller annat
afseende kan tala till förman for den anklagade. Om, under
något år, ett ovanligare antal särdeles grofva brott nästan
samtidigt förekommer, hvilket stundom inträffar, torde det hända,
att stränghet visas och att, for att statuera exempel, flere de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
