Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Dödsstraffet kan drabba en oskyldig person och en upprättelse blir icke möjlig - Juridiska misstag, oskyldigt dömde, justitsmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Juridiska misstag och oskyldigt dömde.
I Irland liar man anmärkt flere justits-mord, äfven ett år
1857. I Italien har det under närvarande århundrade flere
gånger inträffat att personer blifvit straffdömda, hvilkas oskuld
sedermera blifvit uppdagad1). I Hanover blefvo 1854 2
personer dömde till döden, hvilkas fullkomliga oskuld sedermera
uppdagades; men den ene af de olycklige hade kort förut, drifven
af sorg och förtviflan, begått sjelfmord för att sålunda undgå
den offentliga afrättningen*).
Ett af de mest slående bevis på den menskliga rättvisans
ofullkomlighet och vådan af att använda dödsstraff lemnar
följande år 1865 i London forekomne händelse. En italienare, vid
namn I\ lixxioni anklagades att den 26 December 1864 hafva
på en krog mördat en man, kallad Michael Ilarrington. Efter
noggrann undersökning och afhörande af en mängd vittnen
förklarades 1’eliexioni skyldig till gerningen och dömdes att hängas.
Fyra dagar fore den utsatta exekutionsdagen fick den rätte
banemannen — en annan italienare, Mogni Gregorio, hvilken hållit
sig undan i Birmingham, — höra omtalas detta, hvarpå han
genast angaf sig sjelf, sägande: »min kusin skall ej hängas för
min skull. .Jag är den, som slagit ihjäl Harrington». Efter
ny undersökning infor en annan jury befanns Mogni Gregorio
vara den sannskyldige och han dömdes nu i sin ordning till
döden, hvarigenom den oskyldige Pelixxioni, åt hvilken, på
italienske ministerns framställning, 3 veckors anstånd med
afrättningen förut blifvit beviljadt, räddades och undgick att oförtjent
mista lifvet8)
Det nu anförda torde vara tillräckligt för att visa att
justits-mord ingalunda äro så sällsynta som man vanligen antager. Om
sädana gräsligheter i samhälls-rättvisans namn förekommit och
förekomma i länder, hvilka, med afseende pä
domstolsförfatt-ning och rättegångsordning, visserligen icke vilja anses sämre
1) Rebaudi: La Pena di Morte e <jli errori giudisiari. Roma. 1888.
p. 360. o. f.
2) Mittermaier: Die Todesstrafe. p. 110 och v. Holtzbndorff i
All-gcmeine deutsche Sträfrechtszeüung. 1861. Februari. — Holst: Die
Todesstrafe. Berlin. 1837. 9. 137.
3) Ecening Mail: 1865. Februari 8 — 10. Jfr Romilly: Punishment
of Death p. a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
