Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Dödsstraffet kan drabba en oskyldig person och en upprättelse blir icke möjlig - Misstag om gerningsmannens responsabilitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Juridiska misstag om geriiingsmauuens responsabilitet.
gerningsmannens identitet, blifvit dömd till döden och afrättad,
sä är det deremot ingalunda sällsynt att misstag egt rum
angående lians responsabilitet. Fordom gjorde man sig föga
besvär att undersöka huruvida den tor brott häktade, vid brottets
utförande, verkligen handlat med full frihet i viljan och 0111 han
varit vid sina sinnens fulla bruk, så att han dervid kunnat
obehindradt bedöma sitt handlingssätt. Någon undersökning om
gerningsmannens psychiska tillstånd förekom icke; man var
belåten blott man trodde sig hafva anträffat rätta personen.
Många fingo derföre lägga sina hufvuden under bilan, hvilka
icke kunnat vara ansvariga for sina gerningar, eller hvilkas
ansvarighet i sådant afseende varit mycket tvifvelaktig.
Psycho-logi och psychiatri voro, kan man säga, knappt kända, ännu
mindre odlade vetenskapsgrenar. Det tillhör nutiden att hafva at
dem egnat en uppmärksamhet, hvilka fört till en grundligare
forskning, och pä basen af ett langvarigt och noggrannt iakttagande af
de fenomen, som äro resultat af rubbningar i det normala
själslifvet, ledt till uppställandet af sundare principer för
bestämmandet af gränsen, der gerningsmannens ansvarighet vid
brottsliga foretag upphör.
Visserligen liar forskningen härvid äfven råkat in på
irrvägar, såsom dä den nya italienska eller
kriminal-anthropolo-giska skolan förnekat menniskans frihet i viljan och dermed
all moralisk ansvarighet och uppfattat hennes mot deu sociala
ordningen stridande handlingar allena såsom yttringar af
psychiska eller fysiska anomalier, påverkade af något ärfügt
förhällande eller atavism. Lika felaktigt har äfven varit, da man
velat hänföra brottslingar af vana eller de af nämnde skola
såsom brottsling-födde betecknade menniskor till en särskild
klass af dårar (fous moraux), ehuru det icke kan förnekas att
brottsligt handlingssätt och yttringar af galenskaj) mången gäng
hos menniskan stå hvarandra mycket nära’).
Men å andra sidan har onekligen forskningen i senare tid
lyckats klarligen ådagalägga den störande inverkan på nerv-
1) Vidal: p. a. p. st. 451 o. f. — Féré: Dtyénérance ct criminalitè. p.
87 anmärker: »Non seulement la criminalité et la folie sont liéesparune
parenté évidente, mais leur développement parait subordiné aux mèmes
conditiOns sociales».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
