Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Dödsstraffet kan drabba en oskyldig person och en upprättelse blir icke möjlig - Misstag om gerningsmannens responsabilitet - 14. Dödsstraffs verkställande utesluter möjligheten för brottslingen att genom ett förbättradt lefverne kunna försona sig med samhället - Dödsdömde ofta mindre förhärdade brottslingar än andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
äfven Medieinal-Stvrelsens utlåtande efter det att (leuna
myndighet tagit kännedom af ransakningsprotokoll och ytterligare
hört nämnde läkare rörande saken ’).
FJORTONDE KAPITLET.
Dödsstraffs verkställande utesluter
möjligheten för brottslingen att genom ett
förbättradt lefverne kunna försona sig
med samhället.
»Allt straff bör vara till förbättring och straffet bör vara
sådant, om möjligt är, att det icke förhindrar honom, som straffad
varder, till att bättra sig», säger den 25:te domare-regeln
Sanningen af denna grundsats torde allra minst nu böra
ifrågasättas, sedan vi fått en ny strafflag, hvilken angifver såsom de
allmänna ändamålen med allt straff, att det skall uppfylla rätt-
1) Huru vigtigt det är att härvid förfares med yttersta omsorg derom
lemnar följande rättsfall upplysning. — Drängen Per Erik Persson Forsberg,
född 1849, hade under natten den 7 Juni 1878 med en yxhammare slagit
ihjäl sin fader och sin moder samt äfven gjort försök att dräpa sin broder.
Han dömdes samma år af Häradsrätt och Svea Hofrätt att, för mord å
föräldrar och mordförsök, i en bot mista lifvet, och Högsta Domstolen
fann Hofrättens utslag lagligen grundadt och afstyrkte den af honom
sökta försköning från dödsstraffet. Kongl. Maj:t afslog den 13 Januari
1879 den sökta nSden. Emedlertid anmälde Länsstyrelsen i Kopparbergs
län, att Forsberg redan vid slutet af år 1878 och början af påföljande
år i fängelset visat tecken till sinnessjukdom, hvarför Kongl. Maj:t den
7 Februari 1879 förordnade om uppskof med dödsdomens
verkställande och den 24 i samma månad, efter att hafva hört
Medicinal-Styrel-sen, befallde att F. skulle för närmare undersökning å hospital intagas
och vårdas till dess motiveradt utlåtande kunde afgifvas, huruvida F. vore
vid sina sinnens fulla bruk. Efter några års vistande å Konradsbergs
hospital inkom yttrande från vederbörande, att F. led af sinnessjukdom
med symptom af vanföreställningar och sinnesvillor. F. blef derefter af
Kongl. Maj:t af nåd förskonad från det ådömda dödsstraffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
