Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Dödsstraffs verkställande utesluter möjligheten för brottslingen att genom ett förbättradt lefverne kunna försona sig med samhället - Så kallade oförnekliga psychologiska fakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kallade oförnekliga psychologiska fakta. 231
moraliskt fallne än andra brottslingar», hvarföre de ock icke
böra betagas möjligheten att bättra och rätta sig».
Professor Xylceus finner åter förhoppningen att, »om fångvården
inrättas pa ett mot ändamålet fullt svarande sätt, i fängelset
kunna åstadkomma en förändring i mördarens sinnelag och
viljeriktning, att han upphör att vara en för samhället farlig person,
uttrycka en osäker förmodan, som finner sin vederläggning
i oförnekliga psychologiska fakta».
Hvilka äro då dessa »oförnekliga psychologiska fakta»? frågar
man Jo, säges det1), under åberopande af ordalagen i en år
18(58 anonymt utgifven skrift: »Om Dödsstraffets
befogenhet och lämplighet» (sid. 46, 54), »mördaren ler åt fängelset
och straffarbetet; ensamheten förskräcker honom ej; det
enformiga, öfvergifna, tunga lifvet fjerran från verklen, kraftigt
att kufva månget häftigt fladdrande sinne, stämmer deremot
snarare öfverens med hans dolska, kalla oemottagliga (?) väsende.
Hans brottsliga vilja är för utbildad, för stark, for lugn och
trotsig tor att försakelsen af frihet, välmåga och umgänge, det
må vara under huru lång tid som helst, skulle kunna framalstra
tillräcklig förvandling. Straffet har det fel, att dess medel
öfverensstämma med brottslingens egen natur och således saknar
förmågan att låta denna lida och omdanas. Det fordras
en kraftig stöt för att knäcka det hårda skalet kring
mördarens hjerta och skaka lians själ. En sådan stöt
är vissheten om förlusten af hans eget lif. Den nedrighet.
som finnes i mordbegäret, känner ej tillräckligt smärtan af det
förnedringstillstånd, hvari frihetsstraffet försätter menniskan (?),
men den är mottaglig för tanken på lifvets förlust. Mördarens
sinne är merendels så genoniträngdt af detta timliga och dess
orättvunna fördelar, hans brott förutsätter en sådan styrka hos
de dåliga begären, att han starkare än andra menniskor
omfattar en existens, hvarest dessa ännu ega karaktären af
för-foriskhet och deras mättande ännu kan skänka honom någon
tillfredsställelse. Han har en usel kärlek till det jordiska lifvet
under hvad förrn som helst».
Erfarne domare och män, som under en längre följd af år
vid fångvården stått i beröring med brottslingar af svåraste
1) Sid. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
