Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Benådning i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Benådning i äldre tider.
konungens domsrätt oeh var derifrån icke noga afskiljd; dock
synes målsegarens af sed eller lag erkända anspråk varit
lemnade oberörda af benådningsrätten’). Med en under
konungarne af Wasaätten stadgad och utvidgad konungamakt, fick
ock denna rätt sedermera större betydelse och vidsträcktare
omfång än förut. Sålunda stadgas i Gustaf I:s Gårdsrätt af
år 1544 för flera der uppräknade förbrytelser att gerningsmannen
skall straffas »til halsen, utann han niuter serdeles våra
nåder», och i Erik XIV:s Patent den 1 Maj 1563 om
hög-målssaker anmärkes, sedan deri forordnats om bestraffning
föl-åtskilliga brott, att »dock skall vår Kongl. Autoritet liär udinnen
icke udi någen måtte wärde förtagit till atbenåde och straffe
hwem oss synes». Många af de genom Erik XIV:s Nämnd
afkunnade domar sluta med dessa ord: att gerningsmannen
»haffuer liffuett förwerkadt, medt mindre högzbe:te Kong:e M:tt
hans brutth gunsteligen medt honom werdugis öffuersee
och nådigist benådhe» eller »medt mindre Hans Kong:e
M:tt them tliett straff nådeligenn wärdis lathe
för-lindre»2). Men i samma mån Rådets inflytande ökades, kom
benådningsrätten i »kriminalmål» visserligen att fortfarande
utöfvas af konungen allena, dock, såsom det heter, »med Råds
råde», hvilket framgår af 6 § i Resolutionen pä Ridd. och
Adelns besvär den 10 December 1672. I 1720 års
Regeringsform nämnes icke specielt något om konungens rätt att i
brottmål benåda, men denna rätt ansågs otvifvelaktigt gifven genom
de från Landslagen lånade orden i § 2 att »Kongl. Maj:t äger
med Råds råde i alla mål sanning utleta, bryta skråck ock
Off-Socknar, gifwa lejdebref» o. s. v. Deremot är det i 1772
års Regeringsform, 4j 9, uttaladt, att »konungen allena (således
utan Rådets hörande) tillkommer at göra nåd, återgifva ära,
lif och gods i alla brott, som ej uppenbarligen strida emot
Guds klara ord»; och denna maktfullkomlighet i afseende på
benådning upprepas i l:sta punkten af 1789 ars Förenings- och
säkerhetsakt. Men genom nu gällande Regeringsform liar
utöfningen af benådningsrätten blifvit återförd till sin rätta plats
inom ett konstitutionelt samhällsskick, i det att konungen först
1) Se sid. 5 här ofvan.
2) Konung Erik XlV-.s Nämnds Dombok. Stockholm. 1884. s 269.
274—75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
