Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Benådningsrättens rättsliga betydelse och ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BenAdniugsrättent rättsliga betydelse.
299
efter det att Högsta Domstolen öfver inkomna nådeansökningar
afgifvit yttrande, och han hört sina rådgifvares anförande till
statsrådsprotokollet, kan i nådefrågor fatta beslut.
Benådning är numera enligt svensk lag den
regeringshandling, hvarigenom konungen for ett särskildt fall af brott
upphäfver ett lagbuds förbindande kraft, undanrödjer det kriminela
ansvar, som af lagbudet omedelbart skulle följa, och antingen
mildrar detta ansvar eller fullständigt befriar gerningsmannen
derifrån. Om benådningsrättens omfång behöfva vi icke vidare
yttra oss, än att anmärka, att derunder har äfven räknats
amnesti (genom så kallade pardonsplakat), hvilken art af
benådning fordom varit bruklig vid konungars kröningshögtidligheter
Här i landet har den dock icke förekommit senare än 1834, da
konung Carl XIV Johan den 20 Oktober samma år, efter
statsrådets hörande, lät utfärda en »allmän och fullständig amn est i
for dem, som efter konungens ankomst till Sverige blifvit dömde
för politiska förbrytelser eller högmålsbrott *).
Den tid har funnits da benådning betraktades allenast
såsom ett personligt ynnest be vis från monarkens eller furstens
sida, eller såsom blptt en yttring af hans milda sinnelag.
Benådning var då en akt af rent godtycke. Med en
riktigare rättsuppfattning har benådning först erhållit den rätta
betydelse, som intill senaste tid förvärfvat erkännande åt
be-nådningsrätten inom alla civiliserade staters lagstiftningar
Lagstiftaren må så omsorgsfullt och eftertänksamt som möjligt i
lagen bestämma och uttala straffpåföljderna för
lagöfverträdelse!-af allehanda slag, så skall dock alltid, förr eller senare, inträffa
att dessa lagbestämmelser visa sig ofullständiga och bristfälliga
samt att de i lagen stadgade straff i vissa särskilda fall
icke längre motsvara rättvisans fordringar och att deras
fortsatta tillämpande skulle medföra orättvisa och göra summum
jus till summa injuria Det är i sådana fall, som benådning bör
ingripa för att undanrödja orättvisan och likasom utjemna det
allt for stränga i lagbudet genom att i stället infora en mildare
bestraffning, som dock kan göra tillfyllest att betrygga den all -
1) K. Kungörelsen härom tinnes intagen i Svensk Författningssamling
(N:o 31) 1834. Den afsåg närmast f. d. kapten A. Lindeberg, dömd till
lifvets förlust för smädliga yttranden om konungens person, men benådad
med 3 års fängelse å Waxholms fästning, hvilken nåd L. vägrade emottaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
