Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de och en antydan till vemod. Så hade han upplevt det — men vad kunde en
jordisk psykolog utläsa ur ansiktsuttryck hos ett främmande släkte? Och
gester — vad säger de? Redan på Jorden kunde det uppstå missförstånd som
en följd av olika folks olika seder och olika gester. Här gällde det ett helt icke-
mänskligt släkte. Hade det där leendet speglat vänlighet? Hade det andra an-
siktsuttrycket verkligen uttryckt vemod?
— Jag måste få mer studiematerial, konstaterade Arvid.
Som en följd av de orden utsågs han — närmast automatiskt — att bli en av
medlemmarna i nästa kontaktgrupp. Men han blev en av många. Från de tre
övriga skeppen i expeditionen slussades sammanlagt 28 personer över till
’ ’Braun". En av dem var Lee Chwee Huat, en av de tre i trojkan.
I detta läge placerade man en fullständig rapport om vad som hittills skett,
inklusive alla upptagningar och vittnesmål, i Jordsonden och lät denna ge sig
iväg mot den lilla obetydliga stjärna, vars namn var Solen. En av de återståen-
de elva sonderna placerades därefter i läge för att med ögonblicks varsel kunna
slungas mot Jorden med senare kommande rapporter. Allt som hände i eller
omkring "Braun" transmitterades till "Trygve Lie" och vidare till Jordson-
den.
När "Braun" nådde fram till andra planeten sökte man rätt på den by, i
vars närhet man förut befunnit sig. Visserligen fanns tanken att man skulle
göra kontaktförsök till andra folkcentra, men det fick komma senare. Man
gick ner på den gamla landningsplatsen och den här gången var det flera än
fyra, som debarkerade. Huat var den förste som steg ut. Och sedan gick tiden.
Man hade landat på eftermiddagen. När solen gick ner tändes ljus borta i
byn. Det såg ut som elektriskt ljus. Om det verkligen var det så fick man nu se
det första riktiga beviset för att det fanns någon form av teknologi på planeten.
Men timmarna gick, utan att någon kom från byn och hälsade på. Huat gav
order att man skulle sätta upp belysning, som en sorts signal åt infödingarna
att man väntade på dem. Men ingen kom. Till slut samlade Huat ihop en
grupp och förklarade att om inte berget kom till Muhammed så fick väl
Muhammed ta sig en promenad till berget. Man började gå, men kom inte
långt. Kanske tvåhundra meter. Inte längre.
Vad som hände var föga dramatiskt. Man bara slutade att gå. Ingen kunde
ta ett steg bortom en viss linje. Musklerna bara vägrade. Man försökte, men
förgäves. Det gick sprittningar genom musklerna, men benen lydde inte.
Steiger vände tvärt och gick ett tiotal meter tillbaka mot skeppet och dess
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
