Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musik, ett skönt klingande språk. Men de förstod inte ett enda ord. Jo, när
deras egna namn nämndes, det förstod de. Men deras namn lät disharmoniska
och klumpiga när de kom mitt i Svornjels sjungande, glidande ordväveri.
Alla ombord på "Braun" hade lyssnat på vad som sagts utanför skeppet
och alla hade förstått. Men när skeppet lämnat planeten och flög genom rym-
den och man avlyssnade banden — då var plötsligt Svornjels stämma bara
skönsång på ett helt främmande språk. Just därför kallades "Braun" till ren-
dezvous med "Trygve Lie" och samtliga ombord gjorde under den korta
färden sitt yttersta för att komma ihåg vad Svornjel hade sagt.
Inför trojkan (och en stab av experter från olika fält) fick samtliga ur
"Brauns" besättning berätta i detalj vad de mindes. Filmerna spelades upp,
banden avlyssnades. Allt hade tydligen skett i verkligheten på precis det sätt
som upptagningarna visade, det förelåg inte någon masshypnotisk illusion
(vilket man misstänkt, för nu misstänkte man vad som helst), men det stod
tydligt att Svornjel på psykisk väg hade fått samtliga att förstå det främmande
språket. Den förståelsen var nu borta.
När banden avlyssnades försökte man uppteckna de främmande orden, men
eftersom vokaler och konsonanter flöt ihop till en mjukt glidande språkmelodi
var det omöjligt. Man lyckades dock isolera namnet på infödingen och fann att
tolkningen som ’ ’Svornjel’’ var en förenkling, antagligen gjord för att männi-
skorna skulle kunna uttala namnet utan svårigheter. Ungefär som när vita
män en gång i tiden lärde infödingar att uttala krångliga ord på ett enklare vis
— eller rentav införde ett förenklat språk, som pidginengelskan vilken
användes i hamnstäderna i Öst-Asien.
Om man upptecknade ljud och stavelser i namnet "Svornjel" så blev det
"Sh-tj-foo-rng-djeil" och ljudet på slutet lät som en kort drill från en fågel.
Att infödingen lät jordmännen uppfatta namnet på ett enklare sätt var en vän-
lighet — men den vänligheten kändes onekligen litet förnedrande. Att sedan
höra orden ’ ’men herr är litet fel" i originalversion var helt bedövande. Ordet
’ ’herr’’ kom ungefär som en hostning mitt i en klingande skönsång.
— De måste uppfatta vårt språk som mycket primitivt, yttrade Arvid.
Kanske som klumpiga läten från civiliserade apor.
Eftersom Arvid varit den ende psykologen i den grupp som sammanträffat
med Svornjel (Grof var läkare, Leboyer zoolog) blev han hörd mycket noga
om sina intryck av infödingen. Men han kunde inte ge så mycket. Infödingens
ansikte hade inte avspeglat några känslor, mer än en antydan till vänligt leen-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
