Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verat med litet lekfullheter, men jag försäkrar att vi övriga har en betydligt
seriösare uppfattning. Vi söker kunskap för kunskapens skull, med allvarlig
hängivelse åt vetenskap och framåtskridande.
— Herr Huat, avbröt Arvid. Ni får naturligtvis hålla era valtal så mycket
ni vill, men skona åtminstone mig. Jag tänker inte rösta på er. Jag vet hur
seriös Jorden är. Jag vet hur stark hängivelsen är och jag vet vad för sorts
framåtskridande ni menar.
— Jag börjar förstå, sa Huat milt, varför vi inte gör några framsteg hos
chaanjel. Er attityd, bäste professor, är antijordisk. Må så vara, ni får na-
turligtvis vara en misantrop och avsky ert eget släkte, men ni borde förstå att
ni i grund förgiftar och ödelägger ett vänskapligt samarbete mellan två släkten.
— Jag försöker rädda två släkten från en ohygglig konflikt, det är vad jag
gör.
— Ert självförtroende är verkligen stort. Anser ni på fullt allvar att ni vet
bättre än någon annan människa på Jorden? Tror ni er vara den, som bättre
än någon annan kan fatta historiskt avgörande beslut om två civilisationers
framtid? Herr Gunnarsson, ödmjukhet och självkritik är inte några negativa
karaktärsegenskaper. Ni borde verkligen, allrahelst som ni är psykolog, ut-
värdera ert eget psykiska status.
Det var den skarpaste reprimand Huat någonsin riktat till en människa och
han mådde inte själv riktigt bra av att säga så. Han ville inte, men han måste.
Han kände nämligen plötsligt hur fruktansvärt hjälplös han och hela den jor-
diska kulturen var, hur helt den mänskliga rasens framtid vilade i händerna på
en enda person. Och han hade inget förtroende för Arvid Gunnarssons för-
måga att hantera diplomatiska angelägenheter, inte ett dugg.
— Ni tar det här fel, svarade Arvid. Glöm inte att chaanjel sagt att våra
släkten aldrig kan samverka. Det är inte jag, som sagt det. Jag skulle bli
lycklig om det vore annorlunda.
— Gott. Se då till att det blir annorlunda. Ni är ende man på platsen. I era
händer vilar mycket mer än ni själv anar.
Och han tillade, med ett ansikte som var orörligare än chaanjels:
— Er lön, om ni lyckas, kan också bli större än ni anar. Ni kan själv ange
vad ni vill ha. Jag tror inte att era krav kan överstiga vad Jorden är villig att
ge-
Det var inte ett försök att muta. Huat talade ur en övertygelse att samarbete
mellan Jorden och Chaan skulle vara positivt — för båda parter. Om någon
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
