<poem>8. Han i Sevilla dagen såg: en ort som namn för kvinnor och oranger äger. Man vet att den såg aldrig något stort som icke sett Sevilla, som man säger, en stad, vars like Spanien aldrig sport, om icke Cadiz kanske överväger — men därom sedan. Juans vagga stod vid Guadalquivirs vittberömda flod. 9. Hans fader hette Jose — don, förstås, och ren hidalgo, fri från allt slags moriskt och judiskt blod, samt lycklig nog att brås på götiskt fullblod, vilket är historiskt; bland kavaljerer kunde ingen fås som satt så bra till häst, det är notoriskt, som Jose, han som födde Juan, som sen födde — håll! först längre fram därom. 10. Hans mor var lärd och frejdad bland sitt släkte; till allt vad man av mänsklig forskning sett, och det på alla språk, sin blick hon sträckte. Med dygder svarande mot hennes vett kom hon de yppersta på skam, och väckte jämväl hos gott folk avundsjukans bett för det hon var dem överlägsen mycket i det som just för dem var huvudstycket. 11. Hon kunde utantill sin Lopez nära och ord för ord sin kära Calderon, så att hon skulle som sufflör med ära ha kunnat hjälpa en aktör på trån; Feinagels konst behövde hon ej lära, ty han kom aldrig dit, han, långtifrån, och kunde icke skapat sådant minne som Inez hade i sin hjärna inne.</poem>