Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>12. Vår donnas älsklingsstudium var mathesen,
och storsintheten var hon till person,
därjämte attiskt kvick, men som katkesen
högtidlig eljest i konversation,
ett underverk, se där i korthet tesen!
Kattun var hennes morgonklädebon,
om kvällen taft, muslin i sommarvärmen
och annat tyg — jag minns ej hela svärmen.
13. Hon läst latin — minst »Herrans bön», och ganska
försvarligt alfa-beta, minns jag rätt,
samt styckvis någon klen roman på franska
fastän hon talte tämmeligen slätt;
vad minst hon tycktes bry sig om, var spanska,
ty orden ville bli problemer lätt
och hennes tankar teoremer sedan
som om de adlats genom grummel redan.
14. Hebreiskan höll hon av, och engelskan,
samt ansåg dem i mycket analoga,
en sats som hon bestyrkt av psaltarn fann,
fast jag ej vill beviset vedervåga.
Det har jag hört personligen, och kan
sannfärdigt vittna, bleve därom fråga:
»Nog är det eget, att hebréns jag är
sätts framför damn när engelsmannen svär!»
15. I hettan bruka andra kvinnor skrika —
men hennes panna var ett skriftetal
och hennes ögon kunde tyst predika
när hennes högvishet bestämt sitt val,
lik salig Romilly, han som tillika
uti sitt självmord var bra anomal —
ett nytt bevis på satsen: »omnia vana» —
(det utslag nämnden gav var: »mens insana»).</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0014.html