<poem>44. Vår Juan gavs en edition i hand som lärt folk visliga vid läspulpeten förstått att sikta, så att ej ett grand kom för en pojkes öga, en förveten, men också, av en ruelse ibland att med sin stympning ha förställt poeten, satt allt i ett appendix, sats för sats, att tjäna såsom index på sin plats. 45. Där har man alla i en enda grupp och icke spridda här och där kring bladen, där göra de nu front, en hygglig trupp, mot våra piltar i gymnasiigraden till dess en oblyg editor står upp och ger dem var sin plats igen i raden ifrån att liksom trädgårdsgudar stå helt nakota — ja! naknare ändå. 46. Hans mässbok, gammalt släktarv, var försedd (som flera gamla böcker av den arten) med bjärta bilder utåt pärmens bredd; men att nu se de där som bäst i farten att kyssas, och dock hålla sig beredd till bön och läsning, bäggedera parten, var ej så lätt; och mamma lämpligt fann ta den för sig och ge sin son en ann. 47. Postillor läste han så flinkt som präster, legender, helgonsagor, gudligt skrock, sin Hieronymus han läst, och mäster Chrysostomus studerade han ock; men huru tron man vinner och befäster det målar Augustinus bäst ändock i sina Confessiones, med ett snille som gör att vi med honom synda ville.</poem>