<poem>48. Den boken gömde man dock högst försiktigt, och nekas kan ej mamma hade rätt om hennes sätt med pojkar anses riktigt. Hon släppte honom ej ur sikte lätt; tog hon en piga ansåg hon det viktigt att ta en fågelskrämma rätt och slätt, vad hon i mannens livstid också gjorde och i min tanke alla hustrur borde. 49. Så växte han i fägring och behag: vid sex en liten ängel, han vid elva gav sådant hopp om manligt vackra drag som vuxna ynglingar knappt göra själva. Han växte fort och läste dag från dag och tycktes anderika planer välva, satt halva dagen i Guds hus, och gick till bok och biktstol nästa ögonblick. 50. Vid sex var han en ängel, som jag sade, vid tolv en vacker pilt, men mycket spak; det självsvåld han som späd ådagalade man sökt att fila bort i sakta mak; när man den lilla vilden tyglat hade så blev det sedan moderns hederssak att skryta med sin filosof, som redan var så förnuftig, och så stadig sedan. 51. Jag närde mina tvivel, och jag närer, men gör på visshet alls ej något krav. Hans fader kände jag, och karaktärer kan jag bedöma — men att sluta av en far till sonens blivande affärer är mycket orätt. Fadern anstöt gav — men tyst med all skandal; jag tål ej skvaller, om även under form av skämt det faller.</poem>