Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>48. Den boken gömde man dock högst försiktigt,
och nekas kan ej mamma hade rätt
om hennes sätt med pojkar anses riktigt.
Hon släppte honom ej ur sikte lätt;
tog hon en piga ansåg hon det viktigt
att ta en fågelskrämma rätt och slätt,
vad hon i mannens livstid också gjorde
och i min tanke alla hustrur borde.
49. Så växte han i fägring och behag:
vid sex en liten ängel, han vid elva
gav sådant hopp om manligt vackra drag
som vuxna ynglingar knappt göra själva.
Han växte fort och läste dag från dag
och tycktes anderika planer välva,
satt halva dagen i Guds hus, och gick
till bok och biktstol nästa ögonblick.
50. Vid sex var han en ängel, som jag sade,
vid tolv en vacker pilt, men mycket spak;
det självsvåld han som späd ådagalade
man sökt att fila bort i sakta mak;
när man den lilla vilden tyglat hade
så blev det sedan moderns hederssak
att skryta med sin filosof, som redan
var så förnuftig, och så stadig sedan.
51. Jag närde mina tvivel, och jag närer,
men gör på visshet alls ej något krav.
Hans fader kände jag, och karaktärer
kan jag bedöma — men att sluta av
en far till sonens blivande affärer
är mycket orätt. Fadern anstöt gav —
men tyst med all skandal; jag tål ej skvaller,
om även under form av skämt det faller.</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0023.html