Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>52. Jag tiger, jag, och det till punkt och pricka;
men det tar jag ändå uti försvar,
att hade jag en enda son att skicka
i skolan (gudskelov jag ingen har),
så skulle icke jag som Inez sticka
katkesen ständigt i hans hand, som far,
men något läroverk åt pilten leta,
ty så jag lärt det lilla jag fått veta.
53. Där lär man — men det är ej mer att fästa
sig vid, än vid den grekiska jag platt
förgätit sen den tiden till det mesta;
där lär man, säger jag — men »verbum sat»,
dock vill jag tro, att jag, liksom de flesta,
fick kunskap om en del metoder att —
lik mycket! Jag var aldrig gift, men hoppas
en son bör ej med lutter enfald proppas.
54. Ung Juan var nu sexton år, och flink
och smärt och välbyggd, just vad man plär kalla
en rapper gosse, fast ej spelevink,
så gott som karl, så föreföll det alla,
blott ej hans mor, som vid den minsta vink
därom bet sig i läppen (att ej falla
i gallskrik); ty för tidig manbarhet
var hennes avsky, såsom var man vet.
55. Bland hennes vänner — smycken i ett spänne
av sedlighet och fromhet framför allt —
var donna Julia, kvinnan med de trenne
Olympens gratier i en gestalt,
så äkta, så naturliga för henne
som doft för blomman och för havet salt,
för Amor båge och för Venus gördel,
(den sista bilden står här knappt med fördel.)</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 6 12:59:21 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0024.html