<poem>100. Föräldrar kunna också blinda vara, om än de ha ett lodjurs vaksamhet och världen skadefröjd skandaler bara om mamsell Spak och unga Hoppfull vet, till dess ett snedsprång bringar starkt i fara vad tjugu år byggt upp, till stor förtret, och modern rasar, fadern svär och dundrar och på förökelsen av släkten undrar. 101. Men Inez var så skarpsynt, så försiktig, att hon i denna kasus, som jag tror, en enkom orsak hade, och en viktig, att lämna Juan i sirenens klor; kanhända ansåg hon sig redan pliktig att låta gossen märka han var stor, kanhända skulle det ett medel vara att öppna don Alfonsos ögon bara. 102. En dag, en sommardag med mildrad dager — den sommarn är av tusen faror full, och våren likaså, när maj står fager, otvivelaktigt blott för solens skull; men vilken slutsats man i så fall drager, står dock den satsen som proberat gull, att vissa månader till ömhet pigga — mars sina harar har och maj sin Frigga. 103. En sommardag — det sjätte juni var: man bör bestämma, såsom jag förmenar, ej endast tidevarv, men år och dar, ty data äro ett slags vilostenar, där världshistorien nya hästar tar och sedan över land och riken skenar samt lämnar knappast mer på slutet kvar än årtal liksom liktal där och var.</poem>