<poem>152. Behöver herrn en skriftlig attestering, för all del, var så god, och skynda mans, här är så ordnat för en inventering och bläck och penna har ni här tillhands; — gör skäl, min herre, för er inkassering, men till dess pigan klätt sig låt er svans gå ut.» — Antonia snyftade och sade att hon god lust till deras ögon hade. 153. »Här är mitt kabinett, och utanför har ni mitt förmak — genomsök hotellet; i soffan, eller kanske karmstoln, tör kärvännen gömt sig, eller under spjället. Jag önskar sova; men var god och stör ej förr min sömn, än ni har funnit stället där han är gömd, min skatt; och när det skett låt mig få nöjet veta vad ni sett. 154. Och nu, hidalgo! då ni fört en skara bekanta hit och öst på mig en skur försmädelse, så var så god förklara vem söker ni? Och detta underdjur till karl, vad heter han? vem kan han vara? Jag hoppas han är ung — har han figur? Säg ut — och då ni så min ära kränker så skall ni snart få orsak, som jag tänker. 155. Han måtte väl ej vara sexti heller, då vore han för gammal för att se er — unga karln! — bli stött på bagateller (Antonia! ge mig vatten ett tu tre). Jag blygs för dessa tårar som jag fäller, de anstå ej min faders dotter, de, och litet anade, när jag såg ljuset, min stackars mor mitt öde här i huset.</poem>