Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>168. Jag känner ej hur tiden de fördrevo.
I Judakrönikan förtäljes, hur
när Davids pulsar alltför tröga blevo
doktorerna i stället för mixtur
en dejlig mö åt kungen föreskrevo,
och hur det var en ganska verksam kur;
men vad som hjälpte David går ej nu an,
ty det höll på ta livet av don Juan.
169. Men om Alfonso skulle återvända
så snart det andra följet lupit bort?
På sträckbänk låg Antonias allom kända
förslagenhet, som var av äkta sort,
men såg ej vad det skulle ta för ända,
och därtill blev det dager innan kort.
Antonia rådlös var, och Julia lyckte
sin mun, den hon mot Juans ännu tryckte.
170. Hans läppar sökte hennes, medan handen
försökte hejda hårets lösta ström,
så glömde de sin skrämsel, glömde sanden
i nattens timglas för sin kärleks dröm;
men då steg flickans häftighet till randen —
»kom, kom, det är ej tid att spela öm»,
hon trätte, viskande — »och enda sättet
är att få unga herrn i kabinettet.
171. Bespara för en bättre natt ert pjoller —
vem i all världen har gjort herrn förryckt?
Hur skall det gå? och har han också koller,
den satans pojken? Jo, det här är snyggt —
är det nu tid för smekningar och joller?
Tro mig, ni får en blodig ändalykt,
frun mister allt, och jag min plats — vi plikte
i så fall dyrt för sådant flickansikte.</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0053.html