<poem>188. Här lyktas denna sång. Behöver jag förtälja hur don Juan, nästan naken, i skygd av natten sprang i friska tag och lyckligtvis fann ingen hemma vaken? Den trevliga skandalen nästa dag och skvallret i en veckas tid om saken samt don Alfonsos skrift om skiljebrev för Englands press en riktig godbit blev. 189. För den, som lysten på förloppet är med vittnesmålen, vilka jag bespart er, och jäv och vad och inkast och besvär och namn på vittnen likaväl som parter, man handlingarna tryckta äga lär från flera håll, med skilda läsearter: bäst är den snabbskrift Gurney tog, som for ned till Madrid fördenskull, som jag tror. 190. I hopp att tysta ned en stor skandal, som åstadkom uppståndelse och rivning i halva Spanien visst, och ett förtal som ingen sen vandalernas fördrivning, gav Inez till Marias katedral ett dussin vaxljus, över all beskrivning, och skickade på några tanters råd till Cadiz, och till sjöss, hans unga nåd. 191. Europas länder skulle till det mesta till lands och sjöss av honom genomgås, främst skulle han, för sina seder, gästa Italien liksom Frankrike, förstås, (så bruka ju åtminstone de flesta) — men till ett kloster Julia kom, gunås, och sörjde, därom vittnar vad vi känne ifrån en avskrift av ett brev från henne:</poem>