<poem>204. Tar jag mig för engång att skriva prosa så skall det bliva en katkes också för skaldekonsten, men min egen kosa jag tänker att i mina budord gå; och detta verk, som alla skola rosa för blixtrande idéer, skall då få till namn: »Longinus om Buteljen — eller var skald sin egen codex, om det gäller.» 205. Ty du skall dyrka Milton, Dryden, Pope, men döm ej Southey, Coleridge, Wordsworth heller, för det att Southey är ett tillgjort våp och Coleridge dricker, Wordsworths hjärna sväller; du skall på Campbell icke göra dråp för det hans Hippocrene sinad väller; du skall från Rogers icke stjäla; gör ej med Moores sångmö — något du ej bör. 206. Du skall ej Sothebys Pegasus begära, ej heller något som till honom hör; du skall falskt vittnesbörd ej heller bära som dessa »blå» (jag känner en som gör); skriv endast vad av mig du har fått lära, det är kritik, det; och så kyss, munsjör, med eller mot din egen vilja — riset, ty eljest får du det på andra viset. 207. Om någon stöter sig på dessa tingen, så ber jag han ej jämrar sig förrän den ängeln blivit sårad själv i vingen, och att han läser om det först igen och säger sen (så näsvis är väl ingen) att denna dikt ej är moralisk, den; för övrigt skall det stå i tolfte sången varthän de onda vandra över spången.</poem>