<poem>220. Men jag som älskar visheten, och vördar, plär säga till mig själv: »allt kött är hö, som döden engång bärgar in och skördar, och allt, som föddes, föddes för att dö; din ungdom du förgäves återbördar, och sådd på nytt, den gåve samma frö — så tacka Gud att det ej blivit värre, och läs Guds ord och samla guld, min herre!» 221. Benägna läsare! och ännu mer benägna köpare! det är min ära att växla handslag till farväl med er och edert överseende begära. Vi träffas snart igen, men om jag ser mig oförstådd, så skall jag ej besvära med mer än detta — och det vore gott om andra följde mitt exempel blott. 222. »Gå, lilla bok, som föddes här bland gräsen, jag kastar dig på vattnen — skynda du! Och är din åder god, ditt hela väsen, så spåras du nog långan tid ännu.» Kan Wordsworth fattas och blir Southey läsen så gör jag samma anspråk som de tu — för sina fyra vers får Southey svara, tag dem, för Guds skull, ej för mina bara!</poem>