Faktiskt. Det finns, eller fanns, en sådan upplaga, med alla de hos Martialis förekommande anstötliga epigrammen uppradade för sig själva på slutet. 47:e st. <poem>Men huru tron man vinner och befäster det målar Augustinus bäst ändock i sina Confessiones, med ett snille som gör att vi med honom synda ville.</poem> Se berörda biografi (1:a bokens 9:e kap.). Att döma av den bild Augustinus lämnar av sitt ungdomsliv, var han vad vi skulle kalla för en rucklare. Han skydde skolan som pesten, fann icke nöje i annat än lek och offentliga förevisningar, bestal sin far på allt vad han kunde komma över och hittade på tusen osanningar för att undgå riset, som man nödgades taga till ibland för att bestraffa hans vanarter. 86:e st. <poem>Het som Medea hos Ovid, och livlig.</poem> Se Ovidius, de arte amandi, 2:a boken. 88:e st. <poem>Den bard, jag anfört, är alls icke dum, fast andra raden vittnar mot personen.</poem> Citatet är ur Campbells ”Gertrude of Wyoming”. 148:e st. <poem>För det som grev O’Reilly, generalen som intog Algier, hölls vid marginalen?</poem> Donna Julia — säger Byron — gör här ett misstag. Greve O’Reilly tog icke Algier, utan Algier höll på att taga honom. Han drog sig med både krigshär och flotta tillbaka från denna stad år 1775 med stor förlust och klen ära. 166:e st. <poem>Ty bättre kvävas där, än att i unkna Oxhövden malvasir som Clarence drunkna.</poem> Se det skakande uppträdet i Shakespeares Richard III (I. 4). 168:e st. <poem>I Judakrönikan förtäljes hur, när Davids pulsar alltför tröga blevo, doktorerna i stället för mixtur en däglig mö åt kungen föreskrevo.</poem> Se 1 Kon. B. I. 1—3.