ANDRA SÅNGEN.

<poem>1. O, I, som adlig ungdom undervisen av engelskt, franskt och tyskt och holländskt blod, jag ber er mycket flitigt nyttja risen, ty det gör gott om man har tålamod. Vi sågo vilket slut den erhöll, krisen med Juan, trots den bästa mors metod, och hur han på ett sätt högst oförlåtligt förlorade sin oskuld så försåtligt. 2. Om han i skola hållits dag för dag, så där i tredje klassen eller fjärde, så skulle han med läxor tämts, som jag, åtminstone bland nordens magra lärde; och om än Spanien gör ett undantag förtar det ingenting av regelns värde — skilsmässa för en sextonårig pilt var i hans målsmäns ögon bra nog vilt. 3. Jag finner däri intet underbart, ty först och främst så hade han, som flera, en matematisk mor, och så en art av åsna fått till guvernör, med mera; kom så en vacker kvinna (det är klart, ty eljest kunde intet slikt passera), därtill en äkta man, mer till förtret än verkligt gagn — samt tid och lägenhet.</poem>