<poem>28. En del av folket sändes oavbrutet till pumparna, och återstoden gick att langa undan godset oförtrutet, men ingen av dem syn på läckan fick; och när hon trädde tydligt fram på slutet kom vattnet rusande vart ögonblick och alla vräkte dit, med skrämda miner, kavajer, täcken, balar med musliner — 29. men skulle, trots de mått och steg de togo, i brist på pumparna förgåtts till slut, då alla andra medel ej förslogo; och därför åt vart skepp som reser ut får jag rekommendera dem; de drogo behändigt en ton vatten per minut, och skepp och manskap snart till botten farit om ej tillverkarn, Mann i London, varit. 30. Men morgon ljusnade omkring fregatten och över läckan tänkte man bli herre när det bedarrade, fast tre fots vatten en stormpump sysselsatte och två smärre. Och dagen gick; så kom en il mot natten och ryckte loss kanonerna, dess värre, en by, som övergår all fattning vida, och skutan kastade sig strax på sida. 31. Där låg hon kantrad närapå, och stilla, från rummet vattnet rusade åt däck — jag glömmer aldrig vad det blev för villa, ty man har minne när det gäller skräck, som brand och skeppsbrott, bara det går illa och hjärtan liksom halsar få sin knäck: så hör man jämt av simmare beskrivet hur andra drunknat och de räddat livet.</poem>