Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>32. Det var att kapa hennes master genast,
mesan- och stormast gingo över bord,
men ej förty så låg hon där allenast
som ett bedrövligt tråg, hon var förgjord;
fock, liksom bogspröt, följde efter senast
(det borde dröjts med, enligt mångens ord,
till dess vårt sista hopp vi stått förutan)
och då först reste hon sig våldsamt, skutan.
33. Det var naturligt att det skulle brista
en hel hop folk förtröstan, mod och lit,
att man ej var belåten med att mista
sitt liv på samma gång som sin aptit,
att, i den tro att detta var hans sista,
matrosen ville trösta sig med sprit —
sitt sista hopp en gast till groggen ställer
och dricker rom ur ankarn, om det gäller.
34. Nog kommer tron med fridens gröna palm,
men det gör även rom. En stod vid kranen
och drack, en roffade, en sjöng en psalm;
sjön röt sin bas och vinden skrek sopranen.
Förskräckelsen förtog sjösjukans kvalm
och dånet från den vreda oceanen
uti en sällsam korus smälte hop
med hädelser och bön och skrän och rop.
35. Men Juan, för att ofog förebygga,
pistoler tog och ställde sig som värn
för dörrn till spriten. Folket tycktes skygga
för vattendöden mindre än för järn,
ty Juan fick dem allihop att rygga
fastän de satt sig nyss förut på tvärn
och velat, i sin själviskhet försjunkna,
berusa sig förrän de skulle drunkna.</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0079.html